New York dag 2

Andra dagen blev en riktig toppendag i New York. Inte bara för att vädret är alldeles himmelskt, klarblå himmel och närmare 30 grader varmt.

Förmiddagen började perfekt ur svenska ögon sett dÃ¥ Tobias Blomgren och Christian Lindell, bÃ¥da tvÃ¥, vann sina kvalfinaler och därmed är klara för huvudtävlingen i juniorsingeln. Stort grattis till grabbarna och till coachen Rickard Billing som är här och coachar bÃ¥da tvÃ¥…succé!!

Sedan tidigare är Patrik Brydolf och Daniel Berta direktkvalificerade för huvudtävlingen och de båda går idag in i tävlingen. Först ut är Daniel som kl 11 entrar bana 4.

Daniel såg nästan overkligt bra ut igår på träningen. Kändes som hans hittingpartner, Tommy Robredo var junioren på banan då de tränade 45 min. Sedan körde Berta lite forehand och backhandövningar för att avsluta med en kvarts returträning.

Svenskdagen igår fortsatte sedan med att Robin Söderling faktiskt i mina ögon körde över Sam Querry. Det är sådana här gånger, på plats på 2a raden förstår hur bra Robin är. Även om han ihop med coach Norman säkert tycker att han kan spela ännu bättre än igår så går det inte låta bli att imponeras. Sam Querry är i sitt kanske livs bästa form. Han vinner US Open Series och ligger rankad 23a i världen. Han spelar på hemmaplan inför fanatiska amerikaner men ändå finns det faktiskt bara en spelare på banan. Robin är bättre på allt igår. Tempot i slagen och bollarna är mycket högre från svenskens sida, både forehand och backhand är bättre, Robin servar faktiskt bättre än amerikanen och det känns från början som att Robin bara inte kan förlora mot den killen. Söderling är faktiskt numret större. Det blev ändå 4 set, men jag gillar framför allt att Robin går ut i 4e set efter att ha missat matchboll i 3e och kör över Querry. Det måste jag säga var det absolut mest imponerande igår utöver det oerhört tunga artilleriet från bakplan från Tibro-sonen. Sådant stärker självförtroendet och är så viktigt i dessa turneringar.

Medan Söderling förhoppningsvis sov en djup o bra sömn så stötte vi ihop med Querry på Whiskey Blue Bar (för övrigt ett kanonställe) runt midnatt sippandes på en Heineken.

GÃ¥rdagens enda minus var att min debut pÃ¥ Flushing Meadows träningsbanor slutade i förlust 6-11 mot Julle Demburg. Idag tar jag med egna racketar och slipper använda Bertas förlängda Wilson-spadar. 0-1 i matcher..men veckan har just börjat och jag är alltid het i bäst av 5 set…watch out…

GÃ¥rdagens bilder

 

 

 

Tystnad tagning

Är det inte lite märkligt det här med att vissa idrotter kräver fullkomlig tystnad från publiken? Tennis och golf tänker jag på rent instinktivt. Finns säkert många fler.

Varför kommer jag att tänka på detta då? Jo, var det någon av er som såg på sändningarna från friidrotts-VM igår?

Vad det handlar om ang denna tystnad vissa idrotter kräver är ju att utövaren skall kunna hålla full koncentration och inte störas av yttre högljudda faktorer.

Visst det kan vara rätt charmigt att traditionsenligt som inom tennisen och golfen. Men lika charmigt och traditionsbundet det kan vara, lika patetiskt och fjantigt kan jag samtidigt också tycka det är. Särskilt om man sätter det i perspektiv jämfört med andra idrotter. Det var det jag kände igår då jag såg damernas höjdhoppsfinal.

Under mÃ¥nga mÃ¥nga mÃ¥nader har det talats om duellen mellan hemmahoppet, tyskan Ariane Friedrich och kroatiskan och världsettan Blanka Vlasic. Friedrich som ser ut som en blandning mellan lajvare och rockbrud, med en lugg som oundvikligen associeras med Cameron Diaz´dito i filmen “Den där Mary”. Ni som sett filmen vet vilken typ av hÃ¥rvax Diaz ofrivilligt använde. Vad Friedrich använder för hÃ¥rprodukter fÃ¥r vi hoppas är nÃ¥gonting annat.

Hur som helst. Tillbaka till den stora duellen. Stora husväggar har varit klädda i bilder på dessa båda kvinnor under hela sommaren. Hemmahoppet mot den väldige kroatiskan. 90.000 människor i publiken satt igår på helspänn, där merparten givetvis var tyskar som fanatiskt ville se Friedrich ta hem guldet på hemmaplan.

Samtidigt som finalen går mot slutskedet gör sig Usain Bolt och hans halta harar sig klara för finalen på 200 meter.

Emma Green står redo för att göra sitt allra sista försök på 1,99 men just innan hon skall ta sats avbryts hon därför att det är dags för line-up för herrarnas 200 meters-grabbar. Försök hitta en jämförelse i andra idrotter med att bli störd, avbruten just innan karriärens kanske viktigaste och svåraste moment skall utföras!! Sen ang just Emma Green hade det förmodligen inte spelat någon roll för hon är helt enkelt inte speciellt mycket bättre än 1,96 och skall vara glad hon nått en VM-final, men ändå.

När Friedrich inför oerhört högljudd publik rivit 2 ggr på 2,02 och sånär är ute ur tävlingen så står hon där och totalt fokuserar på sitt 3e och sista försök. Det sitter som sagt 90,000 på läktarna. Hela Tyskland står för ett par minuter stilla. Hela årets träning och liv har för Friedrich handlat om drömmen att ta guld på hemmaplan. Men nu är hon så nära, så nära att riva ut sig och stanna på 1,99.

Vad händer dÃ¥? Jo samtidigt som hon stÃ¥r pÃ¥ sin plats för att ta ansats och hitta den rätta löpningen och bÃ¥gen in mot ribban, inte för brant, inte för kurvig, inte för lÃ¥ngt frÃ¥n ribban med fotisättningen och inte för nära ribban….sÃ¥ samtidigt sker en segerintervju live inne pÃ¥ arenan med Usain Bolt som precis satt ett absolut omänskligt världsrekord!! Detta sker alltsÃ¥ precis i samma sekunder som tyskan skall hoppa karriärens kanske hittills viktigaste och svÃ¥raste hopp.

Hur stor mental press är det? Hur mycket sätts hennes psyke på spel? Intervjun avslutas, Friedrich sätter fingret mot munnen och uppmanar publiken att vara tysta. Men tusentals fotoblixtar bildar ett fyrverkeri på arenan, vilka är omöjliga att inte se eller påverkas av i detta 100%iga koncentrationsmoment.

Hon tar sats mot ställningen och man hör till och med hennes löpsteg i marken, så tyst är det. Hon flyger över 2,02 och är kvar i tävlingen!!!

För mig var det ett stort magiskt idrottsligt ögonblick. Men samtidigt sätter det också mig i tankar.

Varför är exempelvis golfare och tennisspelare så kinkiga och ibland riktigt veka när det gäller ljud och sorl från publik? En kamerablixt då Federer eller Nadal eller någon annan servar vid ställningen 2-2 i set, 5-6 och 30-40 i US Open-finalen är fullkomligt otänkbart och skulle få den människan i publiken att bli utkastad från arenan med huvudet före.

Eller tänk att Tiger Woods puttar en 3 meters putt nerför på 18e och sista hålet i en major för att säkra särspel mot Phil Mickelson. Missar han så vinner Mickelson. Sätter han denna oerhört svåra putt spelar de särspel och fortsätter kampen om titeln. Men vad händer? Jo det som händer är att precis då Tiger ställer upp sig så startar en intervju med John Daly live just bredvid greenen. Daly berättar om sin återkomst till touren efter en tids rehab och nikotinplåster. Halva publiken applåderar och jublar åt Daly och den andra hälften vill se Woods putta! Störning i fokuseringen? Ett moment som det skulle skrivas spaltmeter om ifall nu Woods skulle bränna putten? Total skandal och kaos? Ja, ja och ja.

Visst, olika idrotter har olika traditioner. Wimbledon vore inte samma sak kanske utan den traditionella härliga tystnaden inne på centercourten och en 100-meters final vore inte densamma utan en fullsatt arenas totala vråååål och fotoblixtar.

Men ibland kanske man skall tänka efter och fundera pÃ¥ vad som är rimligt och inte. En bollkalle som rör sig, en äldre dam som inte hunnit sätta sig pÃ¥ sin plats pÃ¥ läktaren efter ett sidbyte. En mobiltelefon som signalerar att ett sms dyker in pÃ¥ den 23e raden mitt i en duell. Är det egentligen sÃ¥ mycket att tjafsa och gnälla om för en tennisspelare?…..

….eller Potito Staraces tränare som kommer fram till mig dÃ¥ min adept under Swedish Open, Patrik Rosenholm bollar in med Starace och säger till mig…

“Magnus, can you please make sure that someone immediately take off the white covers with Catella logos, of all the red chairs behind the shortside…Potito cannot see the ball when the sun reflects there”…..eh eh….

….eh…”well I dont think thats my job and even though you or I will ask them to, I guess Potito just have to face it and try to play anyway, the sponsor wouldn´t  appreciate it very much I guess…

…”okey Magnus, but make sure it´s done when his match starts”….

Vad säger man?

Vinci Koellerer back to back och lite blandat

Att Vinci valde att kliva av banan förra veckan mot Koellerer är svårt att uttala sig om i detalj eftersom man inte var på plats eller hört och sett vad som skett. Det enda man kan gå på såhär utifrån är känsla - för mig står det alldeles tydligt att Vinci gjort precis det rätta. Det är pinsamt att fler spelare/ledare/funktionärer/sponsorer etc etc inte vågar stå upp och mer eller mindre bojkotta den rent ut sagt störda österrikaren. Att medvetet från start gång på gång psyka sina motståndare är osportsligt och omoraliskt. Men att som Koellerer även gång på gång gå loss på linjedomare, bollkallar och andra ofta idella krafter som ägnar semester eller fritid att serva spelarna är rent förkastligt.

Det tragikomiska i hela historien är att om de båda vinner sina första omgångar i veckans challenger så möts de igen. Kan lova att den skånska krigaren inte viker ner en tum i den matchen och kommer förmodligen att vara tokladdad för att krossa Koellerer. Även Filip Prpic spelar samma tävling i Italien.

——————————————————————————————-

Det var lite synd om Del Potro igår tycker jag. Veckans tuffa schema, men framför allt hans tuffa matcher som han vann i 3 set satte sina spår. Man såg rätt tidigt i gårdagens final att han var trött och loj. Då Murray vann 2a set så var matchen över. Tack till Expekt som gav mig 2.25 på Murray som segrare i slutet på andra set=).

All cred till Murray som ändÃ¥ vänder och vinner även om jag fortfarande har svÃ¥rt att känna sympati och glädje dÃ¥ jag tittar pÃ¥ honom. Ofta känner jag i inledningen av matcherna att “f-n vad den killen är begÃ¥vad och underbar som tennisspelare”…men ju längre matcherna lider sÃ¥ börjar jag irritera mig pÃ¥ hans negativa gnälliga kroppssprÃ¥k och han utstrÃ¥lar ingen glädje eller positiv känsla för mig. Jag tycker killen fortfarande är totalt färglös men sÃ¥ länge han vinner matcher och nu är nummer 2 i världen sÃ¥ spelar argument som mina ingen som helst roll. Han gör det riktigt bra resultatmässigt sÃ¥ dÃ¥ är det bara för oss andra att knipa igen.

————————————————————————————————–

Verkar vara en liten mellanvecka för många av de yngre och futurespelarna. Många på hemmaplan för träningsvecka innan de olika äventyren fortsätter. Jag har fått äran att denna veckan agera sparringpartner till Daniel Berta, ihop med Johan Kareld. Efter att ha vilat från tennisspelandet sedan Lag EM-guldet och en välbehövlig semester är det nu fullt fokus på Daniel och coach Demburg igen. Det är så kul att se jobbet från isidan. Det som lyser klarast är deras samspel i kommunikationen. Känns som en perfekt ömsesidig respekt för varandra och Julius är väldigt väldigt noggrann och Daniel känns oerhört lyhörd och villig att lära lära lära. Att han sen håller det bolltempot han gör och har den träffen han har gör att jag känner sånt sug på att det redan nu var år 2012. Jag vill se hur bra den här killen kommer vara då. I min värld, som jag sagt tidigare så tror jag stenhårt på honom. Han blir vår nästa stjärna om ni frågar mig.

————————————————————————————————–

Grattis till Karlskrona TK som förra veckan skramlade ihop 2 JSM-guld nere i Båstad. Morgan Johansson vände 3-5 i avgörande set mot KLTKs Stefan Lindmark i 16-års finalen och vann 7-5.

Gustav Hansson gjorde en fantastisk turnering då han dels i semin slog Olle Thestrup Växjö TS med 6-1 6-1 och sedan slog Elias Yemer i två raka i finalen. Stort grattis till killarna och även hela Karlskrona TK.

One hit wonder eller en framtida världsstjärna?

Stockholm och Östermalm sover men jag håller mig utan problem vaken fortfarande trots att vi passerat midnatt. Varför?

Jo äntligen har tv-sändningarna av Masters 1000, de nattliga dragit igång igen och Montreal bjöd ikväll på en riktig godisbit. WC-spelaren Peter Polansky pressade världsfyran Novak Djokovic till två tajta set 4-6 6-7 (6).

21 årige Polansky, rankad 210 i världen spelade bokstavligen en underbar tennis. Respektlös men med en skön ödmjuk framtoning, bländande teknik både från forehandsidan och backhandsidan. Om han jobbar på och har rätt team omkring sig skulle det vara otroligt förvånande om vi idag inte såg en framtida stjärna på tennishimlen ta några av sina första stapplande steg i de stora sammanhangen.

På tal om att han var en Wild Card spelare så hörde jag kommentator Fidde Rosengren tycka att det var helt fel att ge Daniel Berta ett WC till Swedish Open senast och att han hoppas att han får kvala både i Stockholm i oktober och i nästa års Catella Swedish Open. Fidde utgår givetvis från spelarens bästa i sina åsikter och han har tonvis med erfarenhet som jag definitivt inte har om vad som är rätt och fel angående det bästa för en ung spelare för att ta klivet ut till de stora arenorna på sikt.

Jag har svårt att själv tycka att det finns ett rätt eller fel angående denna ständigt debatterade WC-fråga i olika sammanhang. För mig känns det spontant inte som att ett par, tre veckors friplats till en stor tävling bland idel bättre och mer klara spelare skulle vara automatiskt med någonting negativt. Självklart håller jag med om att Daniel har ett stort stort steg att ta från att vara 2a i världen som junior till att vara bland världens 10o bästa spelare men att det skulle missgynna hans tennis är jag osäker på.

Det handlar väl mest om spelarens inställning och besatthet under alla dagar på året, vare sig det är på junior-Wimbledon till de tunga veckorna av mängdträning och timmar ut och timmar in i skogen och på gymet på hemmaplan?

Vidare tror jag att det handlar om spelarens förmåga att hantera ett WC, rent mognadsmässigt. Går det spelaren över huvudet så han slappnar av och tror han är färdig är det givetvis katastrofalt med massa WC:n. Men om det sporrar spelaren till att jobba ännu hårdare än 100 procent i sin satsning och en insikt om hur mycket man har kvar att jobba på för att ta sig till världseliten kan det i min värld vara en enorm boost och kick i häcken för att jobba ännu hårdare.

Dessutom kan det vara bra ur PR-synpunkt för spelaren gentemot media och sponsorer. I Daniels fall gynnade det även tävlingen och i sin tur svensk tennis tror jag i och med att så många ville se honom efter franska öppna. Det sista är ju i och för sig inte primärt något ur Daniels perspektiv men nog så viktigt för att hålla marknaden och intressenterna med pengar a jour och heta på svensk tennis som i förlängningen kan ge Daniel möjligheter till ex att ha råd med både tränare, fystränare etc etc.

Daniels som jag känner hyfsat bra som kille bÃ¥de direkt och indirekt via hans team sÃ¥ tror jag absolut pÃ¥ det senare just i hans WC-fall. Han är oerhört vaken och har stor insikt i att han har mÃ¥nga tusen timmars slit kvar och massor att arbeta pÃ¥ innan han gÃ¥tt frÃ¥n världens nästbästa junior till en världsspelare pÃ¥ ATP-touren. Det visade han inte minst genom att en timme efter förlusten mot Phau stÃ¥ och nöta backhand i över en timme pÃ¥ nedre banorna. Otroligt professionellt. Dessutom berättade bÃ¥de J Demburg och J Kareld att Daniel efter förlusten faktiskt själv sagt att han tyckte det var “otroligt lärorikt och inspirerande att nu arbeta om möjligt ännu hÃ¥rdare för att fÃ¥ uppleva detta som sin vardag i framtiden”.

Andreas Vinciguerra fick WC som rankad omkring 400 år 1999 i just Båstad och gick till Final. Pim Pim fick WC till Stockholm Open under sin tidiga karriär och ofärdig och nådde ändå top 10 i världen som 22-åring.

En som bevisligen inte lyckades ta tillvara på många chanser är Ervin Eleskovic, men jag tror att det är helt andra orsaker som ligger bakom att han ännu inte slagit igenom fullt ut. Jag tror dock att han verkligen har chansen nu med Fidde som coach, om han själv är beredd att göra det oerhört tunga och slitsamma jobbet som krävs, oavsett vilken erfaren tränare man har eller hur många WC:n man får. Ervin har i mina ögon alla möjligheter rent tekniskt, slag för slag för att bli en stor tennisspelare. Fidde tror jag har alla möjligheter att leda in Ervin på de rätta spåren för att blomma ut. För tennis det kan han lira!!

Hur som helst..jag tror inte det finns varken något rätt eller fel i denna ständigt diskuterade fråga om Wild Card.

Nu är det dags att inta soffan igen för att få njuta av att se Roger Federer göra sin första match sedan triumfen i London för en dryg månad sedan.

Eldsjälar och fler team - tillsammans blir vi starkare

Att det råder feber i tennissverige kan knappast ha passerat någon. Catella Swedish Open hade ett nytt rekordår och det blev ett enormt lyft för Collector Swedish Open veckan innan, jämfört med de år som tävlingen spelats i Stockholm.

Vi har sått under ett antal år och nu gäller det att vara extremt duktiga på att även skörda då vi har fått en ny chans för tennisen i landet. Det finns så många därute i klubbarna men även centralt på regionerna och förbundet som jobbar som galningar för att ta oss tillbaka till högsta världselit som nation igen.

Catella valde att fortsätta sitt samarbete med Svensk tennis vilket är glädjande och som jag personligen tror har mycket att göra med de senaste månadernas framgångar. Alla vet att Magnus Norman varit en katalysator i det arbetet och att han är en eldsjäl som brinner för Svensk tennis kan inte nog understrykas. Det finns som jag just nämnde även många eldsjälar runt om i landet som viker sitt liv åt denna sport, via jobb i klubbar eller andra funktioner inom tennisen. Dessa jobbar mycket i det tysta. Catellas pris, Gunnar Rylanders hederspris, som de delade ut under finalhelgen i Catella Swedish Open är ett bra sätt att uppmärksamma dessa människor. I år gick priset till Jonas Belfrage, en eldsjäl från Danderyds TK.

Förra årets vinnare, som jag känner personligen och som vikt sitt liv åt Brottkärrs TF utanför Göteborg heter Norbert Johansson. Han var även i år hjärtat bakom tävlingen jag spelade förra veckan och Norpan förtjänar allt beröm som bara går att få.

En person som jag gärna skulle se som vinnare nästa år och som det vore på gränsen till tragiskt om han inte fick det är Växjö TS´eldsjäl och tennisälskare Åke Magnusson. Åke har jobbat under så många år att man tappat räkningen och han viker sitt liv åt Smålandstennisen i allmänhet och sin älskade klubb Växjö TS i synnerhet.

Det finns mängder av såna här människor, både unga och äldre som lägger grunden till att vi skall kunna vara en nation att räkna med under många decennier framöver. Det samtliga har gemensamt är att de jobbar antingen idellt eller till en hyfsad lön, men i vilket fall som helst jobbar många många fler timmar än vad som kan förväntas av dem.

Tillbaka till elitsatsningen då. Vad skall vi göra utöver det förbundet står för, rent elitmässigt? Team Catella är ett suveränt sätt att ta tillvara på ett antal av de som vi tror och hoppas är så pass bra att de kan ha tennisen som yrke i framtiden och kanske stå där och bära den svenska overallen i Davis Cup eller OS.

Men vi behöver fler team!! Och som alla vet så krävs det pengar för att åstadkomma det. Ett nationellt tenniscenter, en nationell akademi är också något jag tror skulle vara en framtida väg. Inte nödvändigtvis behöver det innebära att ungdomar bor där året runt och flyttar hemifrån med allt vad det kan innebära. Jag vet själv av erfarenhet att det är väldigt tveksamt om man som 14,15 eller ens 16-åring klarar av det rent mentalt så att det gynnar ens tennis.

Men tänk om vi kunde ha flera team. Ett team Björn Borg, ett team Stefan Edberg, ett team Jonas Björkman, ett team Thomas Johansson och kanske ett nytt annorlunda team Mats Wilander. Jag säger inte att dessa personer nödvändigtvis måste sponsra dessa team ekonomiskt ur egen ficka, även om det vore en dröm. Jag säger inte heller att de måste vara med som tränare dagligen eller veckovis rent personligen. Men vore det inte en idé att deras namn och ett par veckors engagemang varje år samt som konstanta mentorer skulle ha en dragningskraft hos företagen därute som sitter på sponsorbudgetar och idag väljer andra sporter. Det är bara en tanke och fråga som gnager hos mig.

Sättet som Team Catella verkar bli marknadsfört nu med Magnus som rådgivare och med Thomas Enqvist som sportsligt ansvarig utåt och självklart kommer lägga ett antal veckor per år på verksamheten tror jag är lockande, rent marknadsföringsmässigt och ger i den frågan och medialt en trygghet för Catella. Sen vet alla att även bakom dem så kommer ett antal kompetenta människor att jobba häcken av sig, lite mer i det tysta, rent medialt för att göra den team-satsningen till en fortsatt framgång. Julle Demburg har styrt skutan länge och vikt i princip sitt liv åt svensk juniortennis. Johan Kareld och Lars Anders Wahlgren har lite mer i det tysta också arbetat stenhårt för sin uppgift.

Jag tror också att vi måste bli bättre på att se lite bredare än de som idag är rankade 1 eller 2a i sin ålderklass. Det är där mina tankar med fler team kommer in. Att som 15 eller 16 åring tillhöra de 3 bästa i sin åldersklass betyder absolut inte automatiskt att man som 20, 21 eller 22 åring fortfarande är bättre eller har större chans att under många år kunna leva på sin tennis än låt säga en som idag är rankad som 5a eller kanske 13e man i sin åldersklass. Visst, ålderskullarna är smalare idag än på min tid. Det vet också alla om att vi hade 15-20 man i varje åldersklass som hävdade sig bra redan som 15-16 åringar nordiskt och även till viss del europeiskt.

Jag är ocksÃ¥ en motstÃ¥ndare till den relativt stora Ã¥ldersfixeringen, eller i alla fall klara Ã¥ldersgränsen det Ã¥ret en spelare fyller 19 Ã¥r och blir seniorer. Ofta blir det sÃ¥ att mÃ¥nga dÃ¥ glöms bort av förbundet och klubbarna och fÃ¥r klara sig helt pÃ¥ egen hand. Det kanske är de 3-4 viktigaste Ã¥ren som dÃ¥ väntar för att ta steget och kunna bli ATP-spelare. Det är ocksÃ¥ en Ã¥lder dÃ¥ väldigt mycket annat händer i form av att man “bli vuxen” och dras Ã¥t andra intressanta saker som lätt kan ta bort fokus frÃ¥n tennisen, särskilt om det gÃ¥r lite trögt. Jag vet att Team Catella varit bra pÃ¥ detta och kommer vara fortsatt bra pÃ¥ att inte stirra sig blinda pÃ¥ Ã¥lder men med mer pengar och fler team skulle vi kunna lägga pengar även pÃ¥ fler 19-23 Ã¥ringar som vi tror pÃ¥. Detsamma gäller även Ã¥t motsatt hÃ¥ll att redan tidigt kunna ha en 11-12 Ã¥ring i ett team för att frÃ¥n tidig Ã¥lder ges alla möjligheter och lägga grunden för en tennisframtid.

Jag tror att fler team med fler duktiga ungdomar skulle göra att vi får ännu större chans att få fram fler framtida ATP-spelare. Ett team behöver inte vara likamed att ta bort spelarna från sina hemmaklubbar. Ett team kan ha en ansvarig, precis som i Catella-fallet som kanske har spelarna i de olika teamen låt säga 6 veckor per år för träning och läger. Vidare kan teamet resa ihop kanske ytterligare 6 veckor per år. Det återstår då alltså 40 veckor per år där spelarna kommer vara hemma i sina klubbar och träna på som vanligt. En bra och professionell dialog mellan team-ledarna och klubbtränarna är givetvis en förutsättning där gemensamma mål och ramar om respektive spelare måste finnas.

Jag är säker på att förbundet arbetar för fulla muggar med att hitta ännu fler sponsorer och pengar men jag har inte insyn i det så jag kan varken kritisera eller hylla vad som händer. Jag bara förutsätter och vet att det arbetas stenhårt för att hitta mer pengar.

Tänk om vi kunde ha 5-6 stycken team med 6-8 spelare i varje team som får dessa extra chanser och möjligheter till läger och resor ihop med de mest lämpade ledarna och helst många före detta ATP-proffs som är dessa ungdomars förebilder. Inget säger att en f.d ATP-spelare är en bra tränare eller ledare automatiskt men jag skulle gärna se att många fler än Magnus och Thomas Enqvist lägger en stor del av sin tid på det. Jonas Björkman gör också ett stort jobb i och med SEB Next generation och jag har säkert glömt några andra som lägger sin tid på detta. Men en mix av f.d spelare på hög elitnivå i kombination med erfarna tränare och yngre duktiga tränare och ledare i dessa team-konstellationer tror jag är en bra idé.

Men som slutsats kan jag väl avrunda med att sammanfatta detta med att det behövs mer pengar, mycket mer pengar för att få till dessa satsningar. Och glöm aldrig att utan den grund och det engagemang som görs i det tysta av sådana som Norbert, Jonas och Åke så skulle vi inte han någon minsta möjlighet att finnas på tennisens världskarta.

Tillsammans skall vi alla jobba för att bygga det nya tennissverige…..jag är med och gör en hel del ideella insatser….

….är du??

Aspelin en vinnare - och även jag själv

Efter semster i Båstad och sedan en vecka i Göteborg är jag nu tillbaka på hemmaplan igen i Stockholm.

Det gladde mig mycket att få beskedet att min gode vän Simon Aspelin idag vann sin första titel tillsammans med Paul Hanley då de segrade i 500-tävlingen i Hamburg. Stort Grattis grabben!!!! En maxi toast-skagen on me! Skall bli kul att se vad de kan åstadkomma närmaste månaden i USA med US Open som avslutande mandomsprov. Vi alla vet ju att Simon segrade i US Open 2007.

————————————————————————————–

Tyvärr förlorade Daniel Berta i semifinalen i Junior EM. Trösten är ju ändå att Daniel är ett år ung i klassen och har chansen även nästa år att bli europamästare.

——————————————————————————————–

Veckan i Göteborg var vädermässigt sådär i år. Men staden bjuder ändå som vanligt upp till dans. Turister i massor och en härlig stämning dag som kväll längs Avenyn.

Jag lyckades faktiskt vinna tävlingen jag spelade och slog i finalen förstaseedade Mikael Henriksson från Elfsborg. En regnig final slutade till slut 6-3 6-3 i min favör. Alltid lika roligt att vinna även fast nivån numera är några kilometer ifrån den gamla goda tiden.

Måste även passa på att rekommendera en restaurang jag besökte ett par kvällar som heter Tranquilo. Helt makalöst god mat och otroligt avslappnad och skön stämning. Brasilianskt / sydamerikanskt ställe som bara måste besökas om ni har vägarna förbi Göteborg.

I övrigt var jag ute i underbara Fiskebäck och solade och badade dÃ¥ tillfälle gavs och även spontant bevittnade nÃ¥gra underbara div 4 matcher i fotboll nere pÃ¥ Heden. Det är kul att se vilken energi och kämparglöd som finns även pÃ¥ den lÃ¥ga nivÃ¥n……

….och plötsligt kände jag igen mig själv i de där div 4 grabbarna…

……man blir aldrig för dÃ¥lig eller för gammal för att älska att vinna

———————————————————————————–

Nu drar ATP-cirkusen vidare över Atlanten bort till Amerika och det skall bli väldigt spännande veckor därborta.

Tänk om vi snart har Robin Söderling i ännu en Grand Slam-final. Alla vi som såg honom i Båstad förstår nu att han är en av de absolut bästa spelarna på denna planet. Det märks även att hans konkurrenter nu ser honom som en av de bästa.

Stort lycka till till alla svenskar som nu åker över och krigar!!

Sverige är fantastiskt

Något av det jag uppskattade mest då jag som junior kuskade land och rike runt, var just orden land och  rike.  Att få se och lära känna Sverige. Att dessutom ha förmånen att lära känna vänner för livet från alla delar av Sverige. Jag tror att det utvecklar en som människa och motverkar risken för inskränkthet.

Medan många i min närhet drömmer sig utomlands och framför allt nu under sommaren har planer att resa till varmare breddgrader och vill lära känna nya kulturer och länder så stannar jag med stor lycka kvar i Sverige.

Efter att förra veckan varit i älskade Skåne och Båstad så är jag denna veckan i underbara Göteborg för att faktiskt spela min enda tävling under sommaren. Denna härliga, för mig sommarstad som jag sedan barnsben alltid valt att återkomma till. Jag spenderade många av mina sommarlov som barn här på västkusten, på Hamburgös camping, bland maneter och krabbor.

Som barn växte jag upp några år i Dalarna och har lärt mig älska framför allt midsommartiderna kring Siljan och givetvis vinterdagar i Sälenfjällen.

En annan kär favorit är Gotland. Inte bara Visby utan även norrut och Ingmar Bergmans kära Fårö men  också söderut till bl a Burgsvik.

Och ostkusten i Skåne med Åhus, Kristianstad och hela vägen ner till Österlen där min morbror har en äppelodling jag jobbat extra på som barn, är också det för mig något suveränt.

Jag bodde ju ocksÃ¥ i Växjö en  period för tennisens skull. PÃ¥ alla dessa platser har jag förr eller senare även spelat en tennistävling. Lägg sedan till ett 100 tal ställen till i Sverige sÃ¥ har ni nog i alla fall min förklaring till att jag älskar att vara hemma om sommaren…och jag har ändÃ¥ inte nämnt Stockholm och dess skärgÃ¥rd som ihop med den bohusländska skärgÃ¥rden  är det finaste som finns.

Nu ut till Brottkärr för final i herrsingelklassen där…keep your fingers crossed…

……………………………………………………………………………………

Grattis Robin med team till segern i BÃ¥stad!!

…………………………………………………………………………………….

Robban, häng inte läpp för länge, det är snart dags igen och du kommer till slut stå där och hålla segertal

…………………………………………………………………………………….

Patrik Rosenholm krossade i första omgången i Estland. Fortsätt jobba hårt!!

……………………………………………………………………………………..

Håller även tummarna för att Daniel Berta går hela vägen i EM. Lycka till

……………………………………………………………………………………..

SÃ¥g ni “dom kallar oss artister” i svt? SÃ¥g ni programmet med Petter? Om inte klicka fram det och i slutet av programmet tolkar Theo Holmer hans lÃ¥t “mikrofonkÃ¥t”…..magiskt….

Vi hörs

Svensk dröm(semi)final i Båstad

Vad skall man säga? Jag tackar idag min instinkt att jag trots packade väskor för att ta 14.20 flighten tillbaka till Sthlm, och med en kvart till att bilen mot flygplatsen skulle åka, så bestämde jag mig för att stanna kvar i Båstad.

Jag tänkte att idag spelar två svenskar kvartsfinaler i Catella Swedish Open och det vore väl själva f-n att inte få uppleva det på plats.

Att sedan Robin är fullständigt solid och vinner i tvÃ¥ raka mot Almagro var lika skönt att bevittna pÃ¥ plats, som väntat. Almagro är en väldigt bra grusspelare men Robin Söderling är pÃ¥ en annan nivÃ¥ numera och har ett tempo i spelet som är fullkomligt lysande. Att det kommer nÃ¥gra misstag här och där spelar liksom ingen roll för Robin har nu verkligen tagit klivet och blivit en spelare jag tror och hoppas kommer ligga top 10 för mÃ¥nga Ã¥r framöver, bara han fÃ¥r klara sig ifrÃ¥n skador……

….en som inte varit fri frÃ¥n skador är en av mina största favoriter nÃ¥gonsin i svensk tennis. Ni har läst min beundran tidigare, under Davis Cup helgen mot Israel, för krigarnas krigare, Andreas Vinciguerra.

Vinc har fullkomligt charmat brallorna IGEN av publiken här i Båstad. Jag såg honom som nykomling redan för 10 år sedan i Båstad gå till final. Att nu se honom här igen är fullkomligt underbart för en idrottsgalen passionerad person som jag är.

Som Stefan Holm idag skrev i Aftonbladet..att se en kille som inte för tillfället, denna veckan, bryr sig ett skit om rankingpoäng eller pengar. Att se en spelare, som om han vore i sitt eget vardagsrum. En spelare som har full passion för sin sport, för sin publik och för sin centercourt. Lidelse och kärlek, ömsesidig mellan spelaren och publiken.

Imorgon är det alltsÃ¥ en helsvensk semifinal vi har att vänta. BÃ¥stad har visat sig frÃ¥n sin bästa sida. Solen har dränkt oss, vattnet i havet har svalkat och vi har fÃ¥tt uppleva en tennisatmosfär vi alla svenska tennisälskare sÃ¥ mycket har längtat efter. Mitt enda debacel är att mina cykelturer in frÃ¥n Hemmeslöv om morgnarna har fÃ¥tt ställas in pga olyckan…..men det gör liksom ingenting när allt annat är sÃ¥ som det alltid varit.

Robin är självklart storfavorit imorgon. Jag själv kommer att bänka mig på läktaren och bara njuta. Jag hejar faktiskt på båda spelarna. Båda förtjänar att få stå med armarna i skyn imorgon. Sättet både Robin och Vinc har visat sin uppskattning och kärlek till publiken har varit otroligt moget och ÄKTA.

För första gÃ¥ngen pÃ¥ länge känner jag nÃ¥got jag inte känt pÃ¥ länge…..

…det var inte bättre förr…

Lycka till boys!!

BÃ¥stadveckan coaching och ett cykeldyk

Befinner mig för tillfället i Båstad för den traditionella tennisveckan. I år kombinerar jag semstern med kompisarna med att vara med som coach för KLTKs nya spelare Patrik Rosenholm.

Patrik har kvalat och gjort det bra tycker jag. Började med att slå en kille från Australien född 87, rankad 390 i världen, men som som bara för ett år sedan var 280 på rankingen. Patrik är på väg att tappa matchen men vänder till slut ett 0-3 underläge i skiljeset och vinner 7-5. Sötma.

Sedan förlorade han mot en 145-rankad kille från Algeriet. Killen ser ut som en av diskarna kl 02.55 på Pepes, men han föddes med en bollkänsla som tagit honom ganska långt inom tennisen. Patrik står upp bra men är numret för liten ännu och dessutom är killen extremt svårspelad med bra tempovariation, många stoppbollar och överraskande flacka slag som omväxling till det vanliga spelet från bakplan.

Vi har tränat på bra dessa dagar och jobbar på ett antal bitar jag tycker Patrik måste utveckla och jobba stenhårt på för att ta vidare steg i karriären. Han stannar här nere och tränar några dagar, då det finns mkt bra sparring och många som vill träna. Sedan åker han vidare till Estland för futurespel, till helgen.

Jag själv har varit smidig nog att testa pÃ¥ en cykeltur. I lördags skall jag cykla och bolla in Patrik och dÃ¥ jag stÃ¥r upp och trampar pÃ¥ en 40-Ã¥r gammal damcykel sÃ¥ hoppar plötsligt kedjan av varpÃ¥ mina fötter trampar luft och fötterna halkar ut frÃ¥n pedalerna och jag voltar framÃ¥t över styret och landar mitt pÃ¥ ansiktet i asfalten. Fingret hamnar under cykeln och är sprucket / brutet. Knät fÃ¥r sig en kyss och ansiktet ser nu ut som en boxares efter nÃ¥gra förlustronder. Ja jag…tur i oturen, men inte mkt tennis för en själv pÃ¥ nÃ¥gra dagar.

Idag börjar huvudtävlingen, men först några kvalfinaler. Dagens höjdpunkter för mig blir att se Ervin Eleskovic ta sig an 56-rankade Starace, Vinci möta Serra, samt att Simon Aspelin spelar sista match för dagen ihop med Paul Hanley.

Vädret är som vanligt hittills. Skurar varvas med mulet som varvas med uppsprucken himmel och sol. En del av festfolket har skymtats men ännu har Båstad visat upp sig från sin bästa sida, då det mest varit folk kopplade till tennisen antingen som anhöriga eller generella tennisentutiaster.

Men visst har det redan festats en del under helgen bland partydjuren. Det som är mest anmärkningsvärt i Ã¥r är att mÃ¥nga av den yngre generationen tjejer som är som inventarier under tennisveckan verkar ha glömt att packa hela väskan med kläder…eller helt enkelt glömt bort att packa ner brallor. För att se 80 % av dessa i 20-25 Ã¥rs Ã¥ldern springa runt i kjolar som knappt nÃ¥r nedan för den eventuella troskanten är beklämmande. Samhällets press pÃ¥ denna grupp är pÃ¥ tok för pressad. När skall det slutas att tro att Big Brother, Slitz eller en ormgrop i TV är rätt väg för att nÃ¥ framgÃ¥ng? Medias ansvar är enormt i denna frÃ¥ga.

Dagens outfit stÃ¥r annars en rysk spelares coach för. Han lunkar runt i en t-shirt med trycket “Örebro boxningsklubb”.

Nu träning….

Ellen Allgurin vidare - Sofia utslagen

Det var extremt glädjande att vÃ¥rt framtidshopp pÃ¥ tjejsidan Ellen Allgurin igÃ¥r vann första omgÃ¥ngen i Collector Swedish Open. Ellen slog en 180-rankad tjej och “skrek till” hela BÃ¥stad och delar av tennissfären att “här är jag, svensk damtennis framtid, passa er”!!!!

Ellen har drygt 3 år kvar som junior och det skall bli intressant att se hur hennes utvecklingskurva artar sig och det skall bli intressant att se hur hennes upplägg kommer vara. Vem och vilka kommer bli huvudpersonerna omkring henne? Jag vet att SOK satsar pengar på Ellen, genom SvTF, då hon är med i SOKs talangprogram. Ellen, det är inte långt från Värnamo till Växjö!! =). Det skulle vara otroligt intressant att se Fidde Rosengren ta sig an en tjej på 15 år och se vad han kan uträtta med henne efter all erfarenhet han haft av svenska elitjuniorer och senare världsspelare som Magnus Norman, Jonas Björkman, Mario Ancic, Pim-Pim och Jarkko Nieminen.

Jag såg Ellen i SALK Open senast och jag liksom andra ser att hon är en stor stor talang. Hon hade dessutom en tjurskallighet och envishet och vilja att vinna varje boll tyckte jag. Tekniken kanske inte ser ut som skolboken alla gånger men hon har en grym förmåga att helt enkelt få tillbaka bollen i de flesta lägen. Sedan var det för mig uppenbart att redan nu börja slipa rejält, ja slipa riktigt rejält på att utveckla ett riktigt vapen, för det kommer behövas därute.

Jag kommer i alla fall att följa hennes framfart med stor nyfikenhet framöver.

Sofia Arvidsson fick på pappret den sämsta lottningen i turneringen och det blev ingen rolig dag på jobbet. Jag streamade matchen och såg den på www.oskaya.com och det var tyvärr spel mot ett mål.

Det konstiga är att jag tycker att Sofia är bättre än Caroline, slag för slag. Men man ser verkligen hur dåligt självförtroende Sofia just nu har. Det skär i hjärtat att se henne missa 20 enkla backhand på en match på grus. Det skär att se henne inte avgöra enkla bollar framme vid nät och det skär att se att hon inte verkade tro det minsta på sig själv i matchen och bara ville avsluta eländet och ta sig därifrån. Jag kanske har fel. Sofia själv är den enda som vet om min analys är rätt.

Sofia var 2006 rankad 29a i världen och jag är bombsäker pÃ¥ att hon kan nÃ¥ dit igen…OM HON SJÄLV är beredd att göra det jobb som krävs. Förlorat självförtroende och självtvivel är inget som bara försvinner över en natt. Det krävs förmodligen hÃ¥rdare jobb än nÃ¥gonsin, fler tunga förluster och antagligen en sjö med tÃ¥rar och funderingar pÃ¥ att göra nÃ¥gonting annat i livet innan det vänder rejält igen. Men Ã¥terigen, jag är säker pÃ¥ att Sofia, om hon är beredd att ta sats och frÃ¥n hundra meter springa in med pannan före i en bergvägg om och om igen tills hon helt enkelt springer rakt igenom väggen eller hittar en annan väg över berget. Jag hoppas för svensk tennis skull och för Sofias egen skull att hon vill knyta näven i fickan och verkligen göra allt det som krävs.

För om det var fler än jag som exempelvis såg henne pressa Jelena Jankovic i US Open förra hösten till 5-7 i avgörande set och på det sättet hon då spelade så tror jag att ni med mig hoppas Sofia hittar vägen tillbaka igen.

Jag har spelat så mycket tennis själv och på så pass hög nivå så jag kan känna igen mig i hennes situation just nu. Istället för att bara spela på och inte fundera och allt går som det ska, så har man istället 1000 tankar som stör det vanliga naturliga flytet i spelet, både på träning och match. 1000 tankar som stör en i sin vanliga vardag utanför tennisbanan och 1000 tankar som får en att vakna med funderingar och somna med funderingar.

Sofia!!!! Knyt näven nu, jobba hårdare än någonsin, tro på dig själv mer än någonsin, för du är en ruskigt bra tennisspelare. Det har du bevisat så många gånger. År 2012 vill jag se dig och Ellen i OS i London, både som konkurrenter i singeln och som stolt svenskt dubbelpar.

Go girls!!!

Next Page »