Eldsjälar och fler team – tillsammans blir vi starkare

Att det råder feber i tennissverige kan knappast ha passerat någon. Catella Swedish Open hade ett nytt rekordår och det blev ett enormt lyft för Collector Swedish Open veckan innan, jämfört med de år som tävlingen spelats i Stockholm.

Vi har sått under ett antal år och nu gäller det att vara extremt duktiga på att även skörda då vi har fått en ny chans för tennisen i landet. Det finns så många därute i klubbarna men även centralt på regionerna och förbundet som jobbar som galningar för att ta oss tillbaka till högsta världselit som nation igen.

Catella valde att fortsätta sitt samarbete med Svensk tennis vilket är glädjande och som jag personligen tror har mycket att göra med de senaste månadernas framgångar. Alla vet att Magnus Norman varit en katalysator i det arbetet och att han är en eldsjäl som brinner för Svensk tennis kan inte nog understrykas. Det finns som jag just nämnde även många eldsjälar runt om i landet som viker sitt liv åt denna sport, via jobb i klubbar eller andra funktioner inom tennisen. Dessa jobbar mycket i det tysta. Catellas pris, Gunnar Rylanders hederspris, som de delade ut under finalhelgen i Catella Swedish Open är ett bra sätt att uppmärksamma dessa människor. I år gick priset till Jonas Belfrage, en eldsjäl från Danderyds TK.

Förra årets vinnare, som jag känner personligen och som vikt sitt liv åt Brottkärrs TF utanför Göteborg heter Norbert Johansson. Han var även i år hjärtat bakom tävlingen jag spelade förra veckan och Norpan förtjänar allt beröm som bara går att få.

En person som jag gärna skulle se som vinnare nästa år och som det vore på gränsen till tragiskt om han inte fick det är Växjö TS´eldsjäl och tennisälskare Åke Magnusson. Åke har jobbat under så många år att man tappat räkningen och han viker sitt liv åt Smålandstennisen i allmänhet och sin älskade klubb Växjö TS i synnerhet.

Det finns mängder av såna här människor, både unga och äldre som lägger grunden till att vi skall kunna vara en nation att räkna med under många decennier framöver. Det samtliga har gemensamt är att de jobbar antingen idellt eller till en hyfsad lön, men i vilket fall som helst jobbar många många fler timmar än vad som kan förväntas av dem.

Tillbaka till elitsatsningen då. Vad skall vi göra utöver det förbundet står för, rent elitmässigt? Team Catella är ett suveränt sätt att ta tillvara på ett antal av de som vi tror och hoppas är så pass bra att de kan ha tennisen som yrke i framtiden och kanske stå där och bära den svenska overallen i Davis Cup eller OS.

Men vi behöver fler team!! Och som alla vet så krävs det pengar för att åstadkomma det. Ett nationellt tenniscenter, en nationell akademi är också något jag tror skulle vara en framtida väg. Inte nödvändigtvis behöver det innebära att ungdomar bor där året runt och flyttar hemifrån med allt vad det kan innebära. Jag vet själv av erfarenhet att det är väldigt tveksamt om man som 14,15 eller ens 16-åring klarar av det rent mentalt så att det gynnar ens tennis.

Men tänk om vi kunde ha flera team. Ett team Björn Borg, ett team Stefan Edberg, ett team Jonas Björkman, ett team Thomas Johansson och kanske ett nytt annorlunda team Mats Wilander. Jag säger inte att dessa personer nödvändigtvis måste sponsra dessa team ekonomiskt ur egen ficka, även om det vore en dröm. Jag säger inte heller att de måste vara med som tränare dagligen eller veckovis rent personligen. Men vore det inte en idé att deras namn och ett par veckors engagemang varje år samt som konstanta mentorer skulle ha en dragningskraft hos företagen därute som sitter på sponsorbudgetar och idag väljer andra sporter. Det är bara en tanke och fråga som gnager hos mig.

Sättet som Team Catella verkar bli marknadsfört nu med Magnus som rådgivare och med Thomas Enqvist som sportsligt ansvarig utåt och självklart kommer lägga ett antal veckor per år på verksamheten tror jag är lockande, rent marknadsföringsmässigt och ger i den frågan och medialt en trygghet för Catella. Sen vet alla att även bakom dem så kommer ett antal kompetenta människor att jobba häcken av sig, lite mer i det tysta, rent medialt för att göra den team-satsningen till en fortsatt framgång. Julle Demburg har styrt skutan länge och vikt i princip sitt liv åt svensk juniortennis. Johan Kareld och Lars Anders Wahlgren har lite mer i det tysta också arbetat stenhårt för sin uppgift.

Jag tror också att vi måste bli bättre på att se lite bredare än de som idag är rankade 1 eller 2a i sin ålderklass. Det är där mina tankar med fler team kommer in. Att som 15 eller 16 åring tillhöra de 3 bästa i sin åldersklass betyder absolut inte automatiskt att man som 20, 21 eller 22 åring fortfarande är bättre eller har större chans att under många år kunna leva på sin tennis än låt säga en som idag är rankad som 5a eller kanske 13e man i sin åldersklass. Visst, ålderskullarna är smalare idag än på min tid. Det vet också alla om att vi hade 15-20 man i varje åldersklass som hävdade sig bra redan som 15-16 åringar nordiskt och även till viss del europeiskt.

Jag är ocksÃ¥ en motstÃ¥ndare till den relativt stora Ã¥ldersfixeringen, eller i alla fall klara Ã¥ldersgränsen det Ã¥ret en spelare fyller 19 Ã¥r och blir seniorer. Ofta blir det sÃ¥ att mÃ¥nga dÃ¥ glöms bort av förbundet och klubbarna och fÃ¥r klara sig helt pÃ¥ egen hand. Det kanske är de 3-4 viktigaste Ã¥ren som dÃ¥ väntar för att ta steget och kunna bli ATP-spelare. Det är ocksÃ¥ en Ã¥lder dÃ¥ väldigt mycket annat händer i form av att man “bli vuxen” och dras Ã¥t andra intressanta saker som lätt kan ta bort fokus frÃ¥n tennisen, särskilt om det gÃ¥r lite trögt. Jag vet att Team Catella varit bra pÃ¥ detta och kommer vara fortsatt bra pÃ¥ att inte stirra sig blinda pÃ¥ Ã¥lder men med mer pengar och fler team skulle vi kunna lägga pengar även pÃ¥ fler 19-23 Ã¥ringar som vi tror pÃ¥. Detsamma gäller även Ã¥t motsatt hÃ¥ll att redan tidigt kunna ha en 11-12 Ã¥ring i ett team för att frÃ¥n tidig Ã¥lder ges alla möjligheter och lägga grunden för en tennisframtid.

Jag tror att fler team med fler duktiga ungdomar skulle göra att vi får ännu större chans att få fram fler framtida ATP-spelare. Ett team behöver inte vara likamed att ta bort spelarna från sina hemmaklubbar. Ett team kan ha en ansvarig, precis som i Catella-fallet som kanske har spelarna i de olika teamen låt säga 6 veckor per år för träning och läger. Vidare kan teamet resa ihop kanske ytterligare 6 veckor per år. Det återstår då alltså 40 veckor per år där spelarna kommer vara hemma i sina klubbar och träna på som vanligt. En bra och professionell dialog mellan team-ledarna och klubbtränarna är givetvis en förutsättning där gemensamma mål och ramar om respektive spelare måste finnas.

Jag är säker på att förbundet arbetar för fulla muggar med att hitta ännu fler sponsorer och pengar men jag har inte insyn i det så jag kan varken kritisera eller hylla vad som händer. Jag bara förutsätter och vet att det arbetas stenhårt för att hitta mer pengar.

Tänk om vi kunde ha 5-6 stycken team med 6-8 spelare i varje team som får dessa extra chanser och möjligheter till läger och resor ihop med de mest lämpade ledarna och helst många före detta ATP-proffs som är dessa ungdomars förebilder. Inget säger att en f.d ATP-spelare är en bra tränare eller ledare automatiskt men jag skulle gärna se att många fler än Magnus och Thomas Enqvist lägger en stor del av sin tid på det. Jonas Björkman gör också ett stort jobb i och med SEB Next generation och jag har säkert glömt några andra som lägger sin tid på detta. Men en mix av f.d spelare på hög elitnivå i kombination med erfarna tränare och yngre duktiga tränare och ledare i dessa team-konstellationer tror jag är en bra idé.

Men som slutsats kan jag väl avrunda med att sammanfatta detta med att det behövs mer pengar, mycket mer pengar för att få till dessa satsningar. Och glöm aldrig att utan den grund och det engagemang som görs i det tysta av sådana som Norbert, Jonas och Åke så skulle vi inte han någon minsta möjlighet att finnas på tennisens världskarta.

Tillsammans skall vi alla jobba för att bygga det nya tennissverige…..jag är med och gör en hel del ideella insatser….

….är du??

Aspelin en vinnare – och även jag själv

Efter semster i Båstad och sedan en vecka i Göteborg är jag nu tillbaka på hemmaplan igen i Stockholm.

Det gladde mig mycket att få beskedet att min gode vän Simon Aspelin idag vann sin första titel tillsammans med Paul Hanley då de segrade i 500-tävlingen i Hamburg. Stort Grattis grabben!!!! En maxi toast-skagen on me! Skall bli kul att se vad de kan åstadkomma närmaste månaden i USA med US Open som avslutande mandomsprov. Vi alla vet ju att Simon segrade i US Open 2007.

————————————————————————————–

Tyvärr förlorade Daniel Berta i semifinalen i Junior EM. Trösten är ju ändå att Daniel är ett år ung i klassen och har chansen även nästa år att bli europamästare.

——————————————————————————————–

Veckan i Göteborg var vädermässigt sådär i år. Men staden bjuder ändå som vanligt upp till dans. Turister i massor och en härlig stämning dag som kväll längs Avenyn.

Jag lyckades faktiskt vinna tävlingen jag spelade och slog i finalen förstaseedade Mikael Henriksson från Elfsborg. En regnig final slutade till slut 6-3 6-3 i min favör. Alltid lika roligt att vinna även fast nivån numera är några kilometer ifrån den gamla goda tiden.

Måste även passa på att rekommendera en restaurang jag besökte ett par kvällar som heter Tranquilo. Helt makalöst god mat och otroligt avslappnad och skön stämning. Brasilianskt / sydamerikanskt ställe som bara måste besökas om ni har vägarna förbi Göteborg.

I övrigt var jag ute i underbara Fiskebäck och solade och badade dÃ¥ tillfälle gavs och även spontant bevittnade nÃ¥gra underbara div 4 matcher i fotboll nere pÃ¥ Heden. Det är kul att se vilken energi och kämparglöd som finns även pÃ¥ den lÃ¥ga nivÃ¥n……

….och plötsligt kände jag igen mig själv i de där div 4 grabbarna…

……man blir aldrig för dÃ¥lig eller för gammal för att älska att vinna

———————————————————————————–

Nu drar ATP-cirkusen vidare över Atlanten bort till Amerika och det skall bli väldigt spännande veckor därborta.

Tänk om vi snart har Robin Söderling i ännu en Grand Slam-final. Alla vi som såg honom i Båstad förstår nu att han är en av de absolut bästa spelarna på denna planet. Det märks även att hans konkurrenter nu ser honom som en av de bästa.

Stort lycka till till alla svenskar som nu åker över och krigar!!

Svensk dröm(semi)final i Båstad

Vad skall man säga? Jag tackar idag min instinkt att jag trots packade väskor för att ta 14.20 flighten tillbaka till Sthlm, och med en kvart till att bilen mot flygplatsen skulle åka, så bestämde jag mig för att stanna kvar i Båstad.

Jag tänkte att idag spelar två svenskar kvartsfinaler i Catella Swedish Open och det vore väl själva f-n att inte få uppleva det på plats.

Att sedan Robin är fullständigt solid och vinner i tvÃ¥ raka mot Almagro var lika skönt att bevittna pÃ¥ plats, som väntat. Almagro är en väldigt bra grusspelare men Robin Söderling är pÃ¥ en annan nivÃ¥ numera och har ett tempo i spelet som är fullkomligt lysande. Att det kommer nÃ¥gra misstag här och där spelar liksom ingen roll för Robin har nu verkligen tagit klivet och blivit en spelare jag tror och hoppas kommer ligga top 10 för mÃ¥nga Ã¥r framöver, bara han fÃ¥r klara sig ifrÃ¥n skador……

….en som inte varit fri frÃ¥n skador är en av mina största favoriter nÃ¥gonsin i svensk tennis. Ni har läst min beundran tidigare, under Davis Cup helgen mot Israel, för krigarnas krigare, Andreas Vinciguerra.

Vinc har fullkomligt charmat brallorna IGEN av publiken här i Båstad. Jag såg honom som nykomling redan för 10 år sedan i Båstad gå till final. Att nu se honom här igen är fullkomligt underbart för en idrottsgalen passionerad person som jag är.

Som Stefan Holm idag skrev i Aftonbladet..att se en kille som inte för tillfället, denna veckan, bryr sig ett skit om rankingpoäng eller pengar. Att se en spelare, som om han vore i sitt eget vardagsrum. En spelare som har full passion för sin sport, för sin publik och för sin centercourt. Lidelse och kärlek, ömsesidig mellan spelaren och publiken.

Imorgon är det alltsÃ¥ en helsvensk semifinal vi har att vänta. BÃ¥stad har visat sig frÃ¥n sin bästa sida. Solen har dränkt oss, vattnet i havet har svalkat och vi har fÃ¥tt uppleva en tennisatmosfär vi alla svenska tennisälskare sÃ¥ mycket har längtat efter. Mitt enda debacel är att mina cykelturer in frÃ¥n Hemmeslöv om morgnarna har fÃ¥tt ställas in pga olyckan…..men det gör liksom ingenting när allt annat är sÃ¥ som det alltid varit.

Robin är självklart storfavorit imorgon. Jag själv kommer att bänka mig på läktaren och bara njuta. Jag hejar faktiskt på båda spelarna. Båda förtjänar att få stå med armarna i skyn imorgon. Sättet både Robin och Vinc har visat sin uppskattning och kärlek till publiken har varit otroligt moget och ÄKTA.

För första gÃ¥ngen pÃ¥ länge känner jag nÃ¥got jag inte känt pÃ¥ länge…..

…det var inte bättre förr…

Lycka till boys!!

BÃ¥stadveckan coaching och ett cykeldyk

Befinner mig för tillfället i Båstad för den traditionella tennisveckan. I år kombinerar jag semstern med kompisarna med att vara med som coach för KLTKs nya spelare Patrik Rosenholm.

Patrik har kvalat och gjort det bra tycker jag. Började med att slå en kille från Australien född 87, rankad 390 i världen, men som som bara för ett år sedan var 280 på rankingen. Patrik är på väg att tappa matchen men vänder till slut ett 0-3 underläge i skiljeset och vinner 7-5. Sötma.

Sedan förlorade han mot en 145-rankad kille från Algeriet. Killen ser ut som en av diskarna kl 02.55 på Pepes, men han föddes med en bollkänsla som tagit honom ganska långt inom tennisen. Patrik står upp bra men är numret för liten ännu och dessutom är killen extremt svårspelad med bra tempovariation, många stoppbollar och överraskande flacka slag som omväxling till det vanliga spelet från bakplan.

Vi har tränat på bra dessa dagar och jobbar på ett antal bitar jag tycker Patrik måste utveckla och jobba stenhårt på för att ta vidare steg i karriären. Han stannar här nere och tränar några dagar, då det finns mkt bra sparring och många som vill träna. Sedan åker han vidare till Estland för futurespel, till helgen.

Jag själv har varit smidig nog att testa pÃ¥ en cykeltur. I lördags skall jag cykla och bolla in Patrik och dÃ¥ jag stÃ¥r upp och trampar pÃ¥ en 40-Ã¥r gammal damcykel sÃ¥ hoppar plötsligt kedjan av varpÃ¥ mina fötter trampar luft och fötterna halkar ut frÃ¥n pedalerna och jag voltar framÃ¥t över styret och landar mitt pÃ¥ ansiktet i asfalten. Fingret hamnar under cykeln och är sprucket / brutet. Knät fÃ¥r sig en kyss och ansiktet ser nu ut som en boxares efter nÃ¥gra förlustronder. Ja jag…tur i oturen, men inte mkt tennis för en själv pÃ¥ nÃ¥gra dagar.

Idag börjar huvudtävlingen, men först några kvalfinaler. Dagens höjdpunkter för mig blir att se Ervin Eleskovic ta sig an 56-rankade Starace, Vinci möta Serra, samt att Simon Aspelin spelar sista match för dagen ihop med Paul Hanley.

Vädret är som vanligt hittills. Skurar varvas med mulet som varvas med uppsprucken himmel och sol. En del av festfolket har skymtats men ännu har Båstad visat upp sig från sin bästa sida, då det mest varit folk kopplade till tennisen antingen som anhöriga eller generella tennisentutiaster.

Men visst har det redan festats en del under helgen bland partydjuren. Det som är mest anmärkningsvärt i Ã¥r är att mÃ¥nga av den yngre generationen tjejer som är som inventarier under tennisveckan verkar ha glömt att packa hela väskan med kläder…eller helt enkelt glömt bort att packa ner brallor. För att se 80 % av dessa i 20-25 Ã¥rs Ã¥ldern springa runt i kjolar som knappt nÃ¥r nedan för den eventuella troskanten är beklämmande. Samhällets press pÃ¥ denna grupp är pÃ¥ tok för pressad. När skall det slutas att tro att Big Brother, Slitz eller en ormgrop i TV är rätt väg för att nÃ¥ framgÃ¥ng? Medias ansvar är enormt i denna frÃ¥ga.

Dagens outfit stÃ¥r annars en rysk spelares coach för. Han lunkar runt i en t-shirt med trycket “Örebro boxningsklubb”.

Nu träning….

Wimbledon-resan i bilder

 

Här kommer lite bilder från vår resa till London och SW19.

R.F 15

Så har rekordernas rekort slagits. Det blev som så många av oss ville Roger Federer som nu ensam ståtar med 15 vunna Grand Slams. Han har vunnit på alla underlag och han har efter att många, inklusive jag själv verkligen tvekat på att han skulle bli historiskt ur ett GS-perspektiv, att han var på väg nedåt i karriären, bara för ett halvår sedan, visat vem han är.

Roger Federer är ingen vanlig idrottsman. Han är en av historiens största idrottsmän redan nu. Varför är vi sÃ¥ mÃ¥nga som älskar att se honom. SÃ¥ mÃ¥nga av oss som berörs, nästan personligen, över en person som helt enkelt “bara spelar tennis”??

I den här bloggen är det meningen att man/jag skall skriva med sina egna ord. Ge sina egna reflektioner. Berätta sina tankar från sin egna personliga vinkel.

Men idag, efter att Roger Federer slog Pete Sampras rekord, inför ögonen på honom, på Björn Borg, på Rod Laver, och en hel tennisvärld framför tv-apparaterna måste jag denna gång låta er läsa något som Johan Orrenius på Expressen idag har skrivit. Jag önskar själv att jag hade förmågan att beskriva i ord, det som Orrenius idag gjorde i Expressen. En lysande krönika och beskrivning över tidernas bästa tennisspelare.

Läs och njut http://www.expressen.se/sport/1.1630215/en-perfekt-idrottsman

Och som jag sagt sÃ¥ mÃ¥nga gÃ¥nger förr…..Tack för showen

—————————————————————————————————

I övrigt börjar idag huvudtävlingen i Collector Swedish Open för damerna. Får hoppas att turneringen nu får det lyft den förtjänar då den flyttat till Båstad. För er som inte är på plats men är intresserade att titta så rekommenderar jag er att titta på nätet.

www.oskaya.com/tv visar live från Båstad.

Just nu skall just 3e och avgörande set börja mellan svenskan Johanna Larsson och seedade rumänska stjärnskottet Sorana Cirstea. Logga in gratis på oskaya.com och klicka på watch sports. Där hittar ni rätt länk för att se Johanna och alla andra damspelare.

Dags för Daniel Bertas ATP-debut

Vet inte om någon undgått att Daniel Berta denna veckan har fått ett WC till ATP-tävlingen i s-Hertogenbosch, Holland. Det är stort, det är den stora debuten i main draw för Berta, på gräs dessutom. Ett  underlag han aldrig tidigare spelat på. Men jag tror att Daniels spel kan passa alldeles utmärkt på gräs.

Dessutom, vad som än händer kommer det vara en mycket värdefull erfarenhet att känna på hetluften därute. Daniel Berta har alla chanser att bli vår nästa självklara spelare i de stora tävlingarna. Som många vet tillhör han en av mina favoriter på tennisbanan redan nu. Då jag pratar med honom märker jag också något alldeles speciellt; en inre självsäkerhet att han vet vad han kan, men ändå så pass balanserat att det inte blir uppblåst eller drygt. Dessutom säger han själv att han vet hur mycket jobb och slit som krävs för att ta ännu ett steg. Han har liksom redan bestämt sig för att tennis skall vara hans jobb för många år, det syns i ögonen på honom. Berta vill jobba hårt, han vill ta ut sig till max och han vill bli bäst. Det är rätt så bra ingredienser för att nå dit. Jag hoppas han behåller självsäkerheten men också behåller fötterna på jorden och ödmjukt fortsätter sin jakt på att leva sin dröm. Jag är säker på att inga WC i världen kan få honom att tro att han på något sätt är klar med jobbet och inne i cirkusen och glömmer bort att fortsätta jobba exakt lika noggrannt som tidigare och ta ett steg i taget.

Teamet omkring Daniel, vet jag,  sliter stenhårt för att dra sitt strå till stacken.

Denna veckan reser Thomas Enqvist med. I Wimbledon Julius Demburg. Dessa två tillsammans med Johan Kareld jobbar minutiöst från Förbundet och Team Catella för att ge Daniel bästa möjliga träning och upplägg. Sen skall man alltid komma ihåg att det är ute i hemmaklubben som grunden lagts.

Lycka till i ATP-debuten Daniel!!

Bild och minnen från Norrköping

Satt idag och rensade min telefon på foton från det underbara bröllop jag i helgen tog del av.

DÃ¥ stötte jag pÃ¥ det kort jag tog just dÃ¥ Robin slog in matchbollen mot Gonzalez förra veckan i semifinalen i Paris….blev en rätt bra bild om jag fÃ¥r säga det själv…detta var i inre hörnet av lokalen, som för övrigt var packad med folk…baren var i extas.

Se hur detta bord av grabbar i sena 30 eller tidiga 40 gick loss precis dÃ¥ matchbollen slogs in…och se Robin i bakgrunden pÃ¥ TV-skärmen som just är pÃ¥ väg att falla ner pÃ¥ knä i den segergest han utförde efter att ha blivit klar för sin första Grand Slam-final….gÃ¥shud vandrar i alla fall över mina armar igen…

 

Denna veckan har jag varit med i mitt första styrelsemöte på KLTK och presenterat mina idéer för KLTKs Herrelitverksamhet. Skall bli spännande och roligt att försöka få till en nystart och ett bra upplägg för seniorelitspelarna på kungliga. Jag brinner för att vi skall ha den bästa seniorelitverksamheten i Sverige och som slutmål på året kriga om SM-guldet. Men även att den dagliga träningen och verksamheten skall kännas professionell och uppstyrd för seniorerna och att de som just nu tagit sina första ATP-poäng och är beredda att jobba hårt för att klättra på världsrankingen skall få det stöd och de bästa förutsättningarna som går att ge.

Men gott folk…titta pÃ¥ bilden igen….det är faktiskt svensk idrottshistoria ni ser i bakgrunden, dÃ¥ vi 2009 Ã¥ter fick en svensk i en Grand Slam-final i singel…

Rogers 14e och Robins succé

Roger Federer fick till slut sin efterlängtade 14e Grand Slam-titel och sin första han så hårt kämpat för i Paris. Robin Söderling har gjort en bragd och åter bringat ut tennisen som ett naturligt samtalsämne i fikarum och i den vardagliga debatten och Daniel Berta har visat att svensk tennis har en framtid att hoppas på och drömma om framtida segrar. Daniel vann som första svensk sedan Kent Carlsson 1984 franska öppna för juniorer. Stort Grattis Daniel och grattis till alla omkring honom som jobbat för detta. Mattias Arvidsson, Julle Demburg, Johan Kareld och organisationen omkring Team Catella.

Det blev en härlig söndag framför SVT tillsammans med ca 1-2 miljoner andra svenskar. Vilken tennismatch vi fick se. Roger började i ett rasande tempo och missade knappt ett slag och satte all press som går att sätta på Robin, i första set.

Från andra set servade Robin bättre vilket gjorde att andrabollen blev mer bekväm att kliva in i banan på. Han höll därgenom sina servgames enklare och vi gick till ett tiebreak som Federer transade i och det var 2-0. 3e set var ungefär likadant och vi alla vet hur det slutade och jag tycker att det var en bra match där Federer helt enkelt var bättre igår.

Det svåra med Federers spel då det blir dueller från bakplan är dels att han varierar sina slag mer än någon annan. Det kommer ett par djupa slicar, det kommer ett par kortare slicar, han loopar sin forehand rakt, han loopar den cross för att sedan plötsligt slå den hårt och ganska flackt, och mitt i allt detta kommer stoppbollar som är så väl avvägda, Dessutom varierar han sin serve konstant. Detta gör att det är svårt att få rytm i spelet för Robin, som i sin tur spelar med ett ruskigt bra tryck från bakplan, slår bland de hårdaste i världen, dock ganska flackt, vilket Roger gillar, från båda hållen. 

Rogers svaga punkt, enligt mitt sätt att se tennis, är då han hamnar djupt ner på backhandsidan och bollen kommer högt studsande mot hans backhand. Exakt där har Nadal enträget malt sina sjukligt toppade slag så att till slut Federer blivit för kort i banan och Nadal dominerat.

Men eftersom Robin inte spelar den typen av tennis, med den typen av spin så finns liksom ingen kritik att söka efter eller bortförklaringar att komma upp med. Roger var för bra igår. Robin passar Federer ganska bra och Federer passar Robin rätt så dåligt. Inget konstigt med det. Alla som själva spelat tennis vet att det finns vissa motståndare man har extra svårt för och det finns vissa man har extra lätt för.

Robin har skapat tennisfeber i Sverige igen. Han har gjort 2 sådana makabra veckor att man häpnar. Det har varit så imponerande att se honom spela, på det sättet han gjort också. Jag var även imponerad igår av Söderling. Han vek inte ner sig efter första set. Han knöt näven gång efter gång och fortsatte att fokuserat och lugnt jaga efter startharen, som denna dag var RF. Robins mognad på banan är underbar. Hela hans attityd lyser respekt tycker jag, ödmjuk men ändå en förbannad vinnarskalle och en farlig motståndare.

När sedan Robin får micken och fullkomligt charmar brallorna av 15,000 fransmän på läktaren och 100-tals miljoner tv-tittare så var man stolt att vara svensk. Vilket tal!! Ödjmuket, humor, ironi om svenskt väder och en stolt hyllning till Roger men framför allt sina föräldrar. Vilken koll på läget och vilken enormt bra avslutning på dessa 2 succéveckor av en ny svensk superstjärna.

Och Roger Federer kom nÃ¥gon timme senare ut frÃ¥n omklädningsrummet, med pokalen i sin hand, och sin Nike-jacka pÃ¥ sig som nu pÃ¥ ryggen hade broderat:…

…..14

Fotbolls..förlåt Tennisstämning i Norrköping

Befinner mig nere i St Annas skärgård för att imorgon gå på bröllop. Efter att ha hjälpt till med diverse bestyr dök en helt ledig eftermiddag upp. Fort iväg ca 45 km till Norrköping och den lokala O´learys restaurangen. Kunde inte förstå vad som väntade mig där, då Robins match hade börjat och jag dök in.

Mina damer och herrar. Vi pratar VM-94 stämning på stället. De 5 seten utvecklade sig till en folkfest a la Svenska Fotbollslandslaget.

Hejaramsor, jubel, applåder. Jag lovar er, jag trodde inte det var sant. Det var en helt magisk stämning, en fredag eftermiddag i Norrköping.

Tänk er den bredaste östgötska dialekten. Tänk Tage Danielsson, tänk Åby Ericsson och ni hör det framför er.

Det haglade kommentarer. Till höger om mig satt tvÃ¥ herrar i 70-Ã¥rsÃ¥ldern. DÃ¥ Robin bombar in en forehand säger den ena pÃ¥ Tage Danielsson-sprÃ¥k lite lugnt “den där var det Janne Lundqvist-klass pÃ¥” hahahaha…jag började skratta och rysa pÃ¥ samma gÃ¥ng.

När Robin kickade ut en serve sÃ¥ Gonzo närapÃ¥ föll över det gröna som dekorerade banorna ropade en ca 19 Ã¥rig ensamvarg till vänster om mig “akta blomm0rna för böveln Fernando”.

Att sedan Robin vinner på det sättet han gör behöver liksom inte kommenteras närmare. Det är bara sådan förbanna tjurig råstyrka i skallen att närapå tappa en 2-0 ledning och se drömmen om en Paris-final försvinna bort i horisonten, och sedan totalt vända på allt vid 1-4 i 5e set. Sååååååååååå imponerande att jag förmodar Bragdguldsjuryn redan skrivit in Robin Söderling som 2009 års bragdguldsvinnare.

På söndag väntar en drömfinal. Robin Söderling mot Roger Federer.

Det blir inte större än så. Och Norrköping finns nu för alltid som en kär vän i mitt hjärta.

Vi snackar feber….riktig rejäl tennisfeber!!!

Tack för showen igen!!

« Previous Page — Next Page »