Gott slut

Då var 2011 framme vid sin sista dag. Det var ju på många sätt ett otroligt tennisår. Djokovic´dominans, Federers avslutning men dock utan GS titel, Söderlings start på året och fullkomliga kross i Swedish Open, Söderlings sjukdom som sedan satte stopp för 2011, DC-seger mot Ryssland, Lindstedt återigen i Wimbledonfinal osv osv osv.

Det blir ett spännande Ã¥r 2012 ocksÃ¥ pÃ¥ mÃ¥nga sätt. Det är ju dessutom ett OS-Ã¥r och tennisen gÃ¥r som ni säkert alla vet av stapeln pÃ¥ Wimbledon…eller All England som det ju heter.

Har varit och kollat pÃ¥ lite juniortennis i SALK de senaste dagarna och jag tycker det ser helt okej ut faktiskt. Man kan inte räkna med att det finns mer än nÃ¥gon eller ett par spelare i varje Ã¥ldersklass som har det där “magiska” man letar efter. Men det finns nÃ¥gra guldkorn som ser jätteintressanta ut. Lägg sedan till 5.000 timmars träning till sÃ¥ har man svaret vilka av dessa spelare som har chansen att bli proffs.

Några olika tårtbitar som jag njutit av ute på SALK: Daniel Windals bollträff, Daniel Appelgrens röreslseschema, Axel Holms inställning, Mikael Ymers intelligens på banan.

Vi hörs igen under 2012. Båder här på bloggen men också på Eurosport, där jag kommer kommentera i år igen. Först ut om ett par veckor från Australian Open.

Gott nytt år

Ska vi försöka ena oss och vara positiva

Ja det är frågan jag ställer mig och uppmaningen till alla därute. Det snackas ju och bubblas om svensk tennis överallt. Både från branschfolk, vanliga idrottsintresserade och andra personer.

Det snackas om hur dåliga alla är nuförtiden. Att det var bättre förr. Att klubbarna är värdelösa, förbundet gör allt för att förstöra svensk tennis och att spelarna inte fattar någonting. Det talas om att svensk tennis tappat allt och att regionalisering är boven, eller att det finns för få svenska f.d stjärnor som tränar spelare etc etc etc etc.

Jag börjar känna att det är dags att se detta med lite mer nyktra ögon. Först och främst finns det en genomgående sak som folk ofta glömmer. Sverige är ett litet land. I detta land finns det ärligt talat ett begränsat antal potentiella framtida idrottare bland ungdomarna. Det krävs en stor talang för idrott, en stor inre egen övertygelse att man kan, en inre drivkraft att vara beredd att offra nästan allt för att lyckas som idrottsstjärna i dagens stenhårda globala konkurrens. Det finns ett fåtal sådana.

Jag är säker på att J-O Waldner hade kunnat blivit stjärna i tennis. Att Thomas Brolin kunnat lyckas i hockey eller tennis, att Foppa Forsberg hade kunnat bli fotbollsproffs eller att Björn Borg lyckats i pingis. Jag tror ni förstår vad jag menar.

Ett problem vi haft har varit att andra idrotter “lockat Ã¥t sig” flera av dessa ungdomar. Fotbollen har och kommer alltid vara den stora slukaren av talanger. Hockey till viss del ocksÃ¥. Friidrotten är jag säker pÃ¥ tog mängder av ungdomar frÃ¥n bl a tennisen under nÃ¥gra Ã¥r. De hade stora massmediala personer som ungdomarna ville likna. Carolina Klüft, Christian Olsson, systrarna Kallur, Stefan Holm, Kajsa Bergqvist med flera. Vi hade kanske ett glapp innan Robin slog riktigt igenom. Vi hade ärligt talat ocksÃ¥ lite oflyt med att 3 stora stjärnor vi hade som var mediala och kunde “sälja tennisen” i Sverige fick avsluta sina karriärer i förtid. Magnus Norman, Pim-Pim och Vinciguerra. Visst hade vi andra stora lirare sÃ¥som Björkman och Thomas Johansson, Thomas Enqvist osv men det var ett par mellanÃ¥r där kanske massmedia i Sverige uppmärksammade andra idrottare i “mindre” sporter istället för de svenska tennisspelarna. Det kan även ha varit lite att man tog för givet att nya talanger väljer tennis i unga Ã¥r och det är väl det enda frÃ¥getecknet jag har men det är länge sen och det är inget att älta eller försöka hänga ut nÃ¥gon för.

Det har dessutom skett fina resultat även de senaste åren. Vi vann 18 års lag-em 2009, Berta vann franska öppna för juniorer. I år har Elias Ymer varit i final i individuella em som ett år ung och dessutom vunnit ungdoms-OS. Mikael Ymer var i semi i Orange Bowl för att nämna några resultat.

Det finns ingen generalplan eller facit hur ett förbund eller klubb skall jobba. Hade det funnits det så hade det varit enkelt. Alla gör saker de tror på och kämpar. Vissa klubbar erbjuder väldigt lite träning med tränare och många timmar matchspel utan tränare. Vissa klubbar är emot privatträning för sina juniorer och andra är för det. Vissa ungdomar kör fulltidssatsning från unga år medans andra håller på med flera sporter och kombinerar sin tennis med seriös skolgång. Vad är rätt och vad är fel? Jag har inte svaren.

Dessutom finns det idag akademier såsom Good to Great där det ges möjlighet till ett seriöst upplägg. Kan inte tänka mig att syftet med GTG är att tjäna enorma pengar för eldsjälarna bakom den. Jag tror att Norman, Kulti och Tillström helt enkelt älskar tennis så mycket man kan och vill göra allt för att försöka få fram nya svenska stjärnor.

Thomas Johansson och Jonas Björkman kämpar med sina tävlingar men har också visat sig vara öppna och villiga att hjälpa till helt ideellt med enskilda timmar här och där för att försöka hjälpa spelare. Björkman har dessutom lagt ner mycket tid på SEB next generation.

Vår Davis Cup kapten Enqvist har tagit sig an det uppdraget och har lagt ner mängder av veckor av träning på Team Catella. Passionen finns lika stark där känns det som.

Dessutom jobbas det helt galet hårt ute i klubbarna, båda av anställda och av ideella krafter. Alla försöker så gott de kan, även om det sker på olika sätt.

Förbundet jobbar också stenhårt är jag säker på. Flera internationella tävlingar på hemmaplan har tillkommit, utbildningsprogram på universitetsnivå har lagts till. Samlingar till läger precis som i fornstora dagar finns kvar liksom representation i utländska tävlingar och mästerskap. Det görs en nysatsning på gymnasiet i Båstad med bl a Christian Bergström inblandad och andra före detta spelare.

Det finns massvis av duktiga tränare därute som jobbar arslet av sig och gör sitt bästa. Jag ser ju själv på vår klubb på KLTK vilket engagemang ex vår sportchef Rickard Billing har. Han jobbar dag och natt med passion för alla ungdomar hos oss. Magnus Ennerberg lever tennis. Mattias Arvidsson i Helsingborg är ett annat exempel. Calle Pihlblad i Växjö likaså. Och det finns såklart massvis av liknande som dessa nämnda i övriga klubbar.

Men vad man ofta glömmer är att det är upp till spelaren själv. Det är spelaren i 17-20 årsåldern som måste ha passionen och drivkraften. Det gäller att de guldkorn som föds med samtliga talanger som krävs för en idrottskarriär väljer tennis.

Det enda jag skulle vilja se mer av är pengar. Att företag och tennisälskare med stor plånbok visar samma drivkraft som ovan nämnda exempel. Jag tror att det är jätteviktigt att spelarna i 17-20 årsåldern med potential, kan resa med bra tränare året om. Jag tror att här finns det hav av möjligheter. Bara att se resultatet i år på finnen Harri Hellivora som slutar året som 196a gör att min övertygelse av det blir starkare. Johan Landsberg har jobbat med honom under året och gjort ett jättejobb ihop med sin spelare. Den typen av upplägg skulle vara kanon för våra bästa spelare som kommer ut på futuretouren. Men det behövs mycket pengar för att få det att gå runt.

Men sammanfattningsvis. Skitsamma om det är distrikt eller region. Skitsamma om det är privatträning eller bara i grupp. Skitsamma om det är tränare ofta eller sällan på banan. Skitsamma om det är klubb eller akademi.

Låt oss istället gemensamt hylla alla som ägnar sig åt vår älskade sport. Åt alla klubbar och åt alla personer som lägger ner så mycket tid och som på alla möjliga sätt försöker få tillbaka Sverige på den stora tenniskartan. Förbundet, regionerna, klubbarna, tränarna, akademierna osv osv.

Låt oss sluta leta fel. Sluta vara så negativa och leta syndabockar. Om allt och alla bara gnäller om hur dåligt det är så blir det otroligt svårt att vända allt till något positivt. Som med allt annat i livet.

Med detta stora engagemang och fyllda tennisskolor och hallar runt om i landet sÃ¥ kommer vi komma tillbaka till toppen igen. Bara att hoppas att nästa Waldner, Brolin, Wilander, Norman, Johansson, Björkman, Kulti, Zlatan eller Foppa som föds leds in i en tennisskola i unga Ã¥r……

HÅLL IHOP. TILLSAMMANS ÄR VI STARKA

Svenskar i veckan och en liten krönika om att vara rädd om bollen

Förra veckan blev ännu en bra vecka för Daniel Berta. Tyvärr föll han dock i 3 set i semifinalen i Turkiet men ytterligare ett litet steg i rätt riktning. Bland annat slog Daniel ut nuvarande världsettan bland juniorerna Jiri Vezely. Vezely har i år både vunnit Australian Open och US Open för juniorer.

Denna veckan inleddes också med en vinst i första omgången från Berta. Dock föll Brydolf stort mot just nämnde Vezely. Robin Olin fick duktigt mot andraseedade i Kuwait och Lucas Renard åkte också ur första rundan i Thailand. Glädjande är att Kalle Averfalk fortsätter att ta ATP-poäng. Kalle vann sin första omgång i Kuwait. Vamos!!!

Det talas mycket ute i tenniscommunityn om hur mycket vinnare folk slår, hur fantastiska forehand-winners eller backhand-winners vissa spelare har och att det är det man måste utveckla hos juniorer och hos dom som slåss för att klättra in på världsrankingen.

Men inget kunde vara mer fokuserat!!! Det är precis tvärtom, även på så hög nivå som på topp 100 listan i världen. Det är så otroligt överlägset många fler poäng som avgörs genom att den ena av spelarna missar. Antingen ett vanligt transportslag eller att man missar då man går för en vinnare.

När jag kommenterade Nadal mot Muller i US Open pratade jag en del om detta. Då var det live och av de 18 poäng som analyserades rent spontant så slutade 15 av de poängen med att ngn av spelarana gjorde ett misstag. Ibland självklart ett misstag därför att att vinnaren av poängen slog ett bra slag så den som missade, missade under press. MEN ÄNDÅ.

Fokusera pÃ¥ alla nivÃ¥er pÃ¥ att göra spelarna bollsäkra och att göra sÃ¥ fÃ¥ misstag som möjligt. Spela enkel tennis som grund. Mycket crossbollar. Ju bättre man blir sÃ¥ kan man höja sin nivÃ¥ men pÃ¥ samma sätt. MÃ¥nga av topp 100 spelarna är fantastiskt duktiga pÃ¥ att spela utan att missa i ett högre tempo än lÃ¥t säga en spelare som ligger runt 400. Det ser inte sÃ¥ märkvärdigt ut när Alejandro Falla, Maximo Gonzalez etc etc spelar…men de har en förmÃ¥ga som ser lätt ut, nämligen att spela med relativt fÃ¥ misstag i ett högt tempo.

Men min filosofi är inte att en kille runt 300-500 skall bli bättre på att slå vinnare, utan snarare att bli bättre på att spela med få misstag i högre och högre tempo.

Sen finns det nÃ¥gra fÃ¥ Söderlingare, eller Berdychare, eller DelPotrorare…..men de spelarna är snarare undantag. Till och med planetens nuvarande gigant Djokovic vinner sina allra flesta poäng pÃ¥ att motstÃ¥ndaren missar. Dock är han fantastiskt bra pÃ¥ att mota tillbaka svÃ¥ra bollar under press och fantastisk pÃ¥ att slÃ¥ bollen sÃ¥ motstÃ¥ndaren hamnar under press. Men antalet winners är relativt fÃ¥ jämfört med hur mÃ¥nga poäng han vinner under en match.

SÃ¥ poängen min är att pÃ¥ alla nivÃ¥er frÃ¥n de minsta till de bästa – träna träna och träna, nöt nöt och nöt pÃ¥ att bli grymt bra pÃ¥ att minimera dina misstag dÃ¥ du spelar. Kan du inte slÃ¥ bollen mer än 4-5 gÃ¥nger över nät utan stÃ¥r för mÃ¥nga misstag sÃ¥ anser jag att du spelar en för svÃ¥r tennis. För att utveckla dig sÃ¥ gÃ¥ ner lite i tempo sÃ¥ du kan slÃ¥ över bollen Ã¥tminstone utan bekymmer 10 ggr över nät utan att missa. Först när du är dundertrygg med det kan du testa att höja svÃ¥righetsgraden i din tennis och spela i ett högre tempo mot bättre spelare.

Ett steg i taget – fullt fokus – kämpa pÃ¥ varje poäng oavsett om det är träning eller match.

Ett enkelt koncept som ändå tycks så svårt att anamma för de flesta.

Svenskar i veckan och ny österikisk stjärna

Ibland får man bara såna otroligt sköna vibbar då man ser en spelare man aldrig sett förut. Igår kväll var ett sånt ögonblick då jag hade bestämt mig för att se Thomas Musters sista deltagande i en ATP-tävling.

Han hade ju på pappret den bästa lottning han kunde få i en ATP-turnering då han ställdes mot en annan österikare som fått WC, junioren rankad på 9e plats på ITF just nu, Dominic Thiem.

Visst, det kanske är svÃ¥rt att dra nÃ¥gra stora växlar frÃ¥n nÃ¥gon av dem med tanke pÃ¥ att motstÃ¥ndet för bÃ¥da tvÃ¥ är lÃ¥ngt ifrÃ¥n världsspelarna men ÄNDÃ……

Det fanns linjer i Thiems spel som jag bara älskade. Men framför allt mÃ¥ste jag säga att jag fullkomligt blev tagen pÃ¥ sängen av hans attityd och självförtroende. Nu snackar jag inget “Zlatan-confidence” utan en bild av ett rutinerat proffs i en 18-Ã¥rings kropp. Han spelade fullständigt avslappnat och hade en vinnarattityd som om det vore vilken juniormatch som helst, trots att han mötte landets störta tennisstjärna genom tiderna, i denne spelares sista match inför hemmapublik. Allt annat än Thiems coola, självsäkra uppträdande hade varit väntat och normalt men han ägde scenen som om han aldrig gjort annat än att lirat inför nästan 10.000 Ã¥skÃ¥dare. Dessutom fanns det massvis med intressanta inslag i hans tennis. Bra rörelseschema, solid frÃ¥n bÃ¥da hÃ¥llen. Fin enhandsbackhand, kanske inte den bästa hastigheten och släppet i armen i sin forehand, men det lär det jobbas pÃ¥. Men grabben lirade helt utan nervositet och charmade bÃ¥de mig och publiken.

Det skall hur som helst bli riktigt kul att följa denna kille närmaste Ã¥ren – och nästa Ã¥r blir jätteintressant dÃ¥ han gör sitt första rena seniorÃ¥r. Men han kan bli bra tror jag.

Ett följe av svenskar är ute pÃ¥ futureturneringar denna veckan igen. Daniel Berta var ju i final i Turkiet förra veckan och verkar sÃ¥ smÃ¥tt vara pÃ¥ gÃ¥ng igen. LÃ¥t oss alla hoppas Daniel insett sin möjlighet men ocksÃ¥ vad det kommer att kosta och kräva av honom om han skall nÃ¥ toppen. Han har i alla fall visat tecken pÃ¥ att han vill hoppa pÃ¥ tÃ¥get igen. StenhÃ¥rt arbete varenda dag, fullt fokus och passion för att lyckas kommer göra Berta till en topp 100-spelare…det är jag säker pÃ¥…bara att hoppas han är beredd att göra allt det.

Även denna veckan började bra för Berta som inledde med att vinna över 1a-seedade killen (rankad 340) i två raka set.

Kalle Averfalk stod också för en fin skalp då han slog ut 6e seedade Langer från Tyskland i Kuwaits future. Även Robin Olin vann första rundan efter en magnifik vändning av matchen.

Renard, Brydolf, Eriksson och Bonfré förlorade tyvärr sina förstaomgångar där de befann sig.

På hemmaplan håller vi tummarna för att Hilda Melander och Sandra Roma fortsätter vinna matcher efter att idag gjort sig klara för andra rundan i Djursholms ITF.

Tomic vs Dimitrov

Idag slog Bernard Tomic ut Mardy Fish ur Shanghai…sÃ¥g inte matchen och vet ej nÃ¥gra andra fakta än resultatet.

Hur som helst..jag har sagt det här och till andra tennisintresserade….och jag säger det igen…Jag tror att vi om 5-7 Ã¥r kommer ha samma rafflande finaler mellan Tomic och Dimitrov i de stora GS-finalerna pÃ¥ samma sätt som vi varit sÃ¥ bortskämda med att se Federer-Nadal och numera Djokovic-Nadal.

Det är i alla fall mitt stalltips för framtiden….

Snart börjar Stockholm Open. Det skall bli så fantastiskt kul. Och det är så roligt att vara på klubben och imponerande att se hur hårt verkligen Björkman och Johansson jobbar med detta eventet. De är verkligen passionerade och jag önskar dem all lycka för nästa vecka.

En annan sak som gladde att det idag den 11 oktober spelades utetennis på våra grusbanor i den härliga eftermiddagssolen. 11 oktober!!!!

Blomgren i semi

Glädjande är att comebackande Tobias Blomgren fÃ¥tt bästa tänkbara start i sin Ã¥terkomst pÃ¥ tävlingsbanorna. Tobban manövrerade ut Daniel Berta i Danderyds kvartsfinal och är alltsÃ¥ klar för semifinal och minst 6 ATP-poäng. Grattis so far och stort lycka till i semin…kan bli en tuff tresetare tror jag….Vamos

Next Page »