25 gånger?!

February 23, 2015 by admin  
Filed under Allmänt

Det är dags för SM igen och självklart måste man då ha gullungarna i ordning.  Jag tänker då inte på barnen utan på mina racketar.  Jag har ju som bekant ganska speciella ritualer och vanor.  Mental störning kallar en del det:-)  Skitsamma, huvudsaken är väl att man kan lira hyfsad tennis.  Vad gör man då för att få gullungarna  i toppform?  Man måste ta hand om dom och ge lite kärlek.  Då är dom sedan i stort sett självspelande.

Jag ser hela tiden spelare som lindar om sin racket på banan.  Måste vara ett skämt.  Amatörmässigt.  Sådant fixar man långt i förväg.  Jag var på Selgo i förra veckan och pratade med Annika.  De som känner henne, hon finns i TSK Malmens hall, vet att hon kan mest om tennis i Sverige.  I alla fall om racketar, strängar, lindor, grepp, etc.  Som tur är känner hon mig väl och vet att jag är något av en perfektionist när det gäller mina spadar. En vanlig person hade väl ringt akutmottagningen för psykiatri på St.Göran sjukhus.  Annika känner på min racket:

Annika: Jaha, så du kör med grepp 3/8 på den här?

Ironoman: Nej det är 4 1/2.

Annika:  Aldrig, det är alldels för smalt.

Ironman: Jag är helt säker på att det är 4 1/2.

Annika:  Det kan inte vara möjligt!   Har du stretchat lindan?

Ironman:  Nej, jag har inte gjort något speciellt

Annika: Har du lindat om den många gånger?

Ironman: Nej det har jag inte.  Bara gjort som vanligt.  Inte lindat om den mer än 20-25 gånger.

Annika:  25 gånger, skämtar du med mig!?

Ska det bli bra så måste man ju vara noggrann:-)  Ritualen för att fixa till greppen är alltid densamma.  Av med den gamla lindan och sedan på med en exakt likadan linda.  Om lindorna har några färginslag måste all tre greppen  vara i samma färg.  Viktigt att titta exakt var man börjat linda.  Jag börjar alltid på samma sida på alla tre racketarna så att att färgerna blir korrekta.  När jag spelar håller jag alltid racketarna på exakt samma sätt så att fingrarna hamnar i “gropar”.  Om färgerna inte ligger rätt kommer kan en av mina Wilson ha den svarta delen upp och en annan röda delen upp.  Det går självklart inte.  Glömde tillägga att några glas vin bara gör att processen går bättre.

När man lindar en racket första gången så blir det inte bra.  Jag stretchar lindan lite och efter ett par gånger så börjar man känna efter så att fingrarna hamnar rätt.  Det svåra är att få lindan perfekt längdmässigt.  Det kankse känns toppen men mina fingrar ligger en halv centimeter längre in på racketen än vanligt.  Hela svingen blir då konstig och det känns inte bra när man lägger på vänstra handen för backhand.

Jag lindar om racketen ca 5-10 gånger innan det känns bra.  Sedan över till nästa racket.  Alla tre greppen måste bytas, oavsett hur mycket man spelat med racketen. Det är viktigt att groparna känns bra och att fingrarna passar in perfekt.  De flesta lindor är alldeles för korta. Den Wilsonlinda som jag ersätter originalet med når ända upp till slutet av greppet.  Det innebär perfekt med plats för två händer.

Slutet av lindan måste sedan klippas till så att den passar in perfekt Det görs med en vanlig sax.  Wilson skickat alltid med en liten svart bit tejp som ska användas till att hålla greppet på plats.  Det skräpet kan man slänga direkt.  Varför?  Det är inte bekvämt att hålla på denna när man slå med två händer.  Högst upp på lindan lägger man som avslutning sport tejp, eller coach tejp som det även kallas.  Finns på apoteket, jag har använt detta i 20+ år.  Oslagbart.  Coach tejp är väldigt bred så man river av rullen så att bara halva reden används.  Då blir det en perfekt känsla när man slår backhand med två händer.

Då är racketerna klara till 50%.  Då lägger man ifrån sig spadarna under några timmar och känner sedan på dom igen.  Har jag fixat lindan rätt längdmässigt?  Bekvämt är det nästa alltid men om man nu har lindat om spadarna 15 gånger så blir man till slut lite nojig och känner inte alltid vad som är bäst.  Det känns sällan riktigt bra så man lindar om 5-10 gånger till.

Den som tycker det är löjligt att snacka om att hitta rätt position längdmässigt kan prova med att flytta fram handen på lindan en centimeter.  Det blir ju som är börja om från noll igen.  Man får en helt annan träff och svingkraft.  Sedan dags att spela.  Självklart görs detta veckan innan en tävling eller match så att man kan vänja sig med nya lindorna.  Att spela med ny linda är helt otänkbart.  Efter spel känner man vilka spadar som är bra.  Oftast krävs det ytterligare justeringar.  Lindar om varje linda fem gånger till med lite tur.

Mina racketar är fem år gamla.  Jag har använt tre racketar sedan våren 2010.  Jag har sedan några månader tre nya RF97 ramar men har inte bytt eftersom det kräver omställningar.  För att rackerar ska hålla i fem år måste man med jämna mellanrum byta bumperguards, dvs plastskyddet högst upp på ramen.  Jag håller alltid racketarna med samma sida upp så det blir alltid samma sida som nöts.  Byter man inte bumperguards håller inte spadarna länge. Nya guards kan man köpa lite överallt.

Spadarna strängas självklart om till en tävling.  Alla tre strängas om oavsett hur nötta de är.  Jag strängar alltid själv, då vet jag att det blir bra. Använder en syntetsena från Isospeed som heter Baseline Control.  Den är 1.3 mm tjock vilket är ovanligt.  De flesta spelare använder 1.2 eller 1.25 mm.  Jag tycker senan är skön och håller länge. Jag har använt den i ganska många år.  Det börjar bli dags att byta till en tunnare sena som ger mer kraft och kanske mer spin.  Några bra förslag?

Mina spadar har dock 16X18 strängning vilket är mycket ovanligt.  De allra flesta kör med 18X20.  Jag gillar 16X18 för att det blir mer riv i bollen. Slutligen på med vibrationsdämparen.  Jag använder en liten ring från Babolat som jag använt i tio år.  Varje racket har en dämpare, självklart i samma färg.  Jag har även alltid med mig tre extra i väskan om det skulle behövas.  Också i samma färg.

Detta tar lite tid. Men lindorna räcker dock ett flertal månader.  Ibland sex månader.  Att hålla på att byta overgrip och få det bra är inte lätt och tar också tid.  Jag är perfektionist med lindorna och undrar ibland varför.  Kanske är det helt enkelt så att jag inte har nog med talang för att slänga på en overgrip tre minuter före match och spela toppenbra oavsett hur det känns. Att förbereda sig är kanske för mig helt enkelt ett sätt att maximera talangen/spelstyrkan?  Framförallt tror jag spelstyrkan blir jämnare för att racketarna alltid är likadana.

Att man sedan blir halvmobbad när man sitter och lindar om spadarna eller berättar hur man går tillväga är ok.  Bara att gilla läget och kämpa!

Mer paniaqua?

February 23, 2015 by admin  
Filed under ATP

Nadal börjar bli lite pinsam.  Fortfarande bra men inte i närheten av vad han presterat tidigare.  Det spekuleras att han nu kör paniaqua. Och då är han inte bättre än så här.  En atlet, i vilken sport som helst, som konstant dopat sig och sedan kör rent når inte upp i sin tidigare nivå.  Det är helt omöjligt.  Så sofistikerad är dopingen idag.

Snyggaste shortsen

February 19, 2015 by admin  
Filed under Allmänt

Jag har kört lite på Salk denna veckan inför SM nästa vecka.  På väggarna hänger det magiskt fina bilder. Många med Björn.  Riktig världsklass. Shortsen som Björn har på bilden med McEnroe måste vara snyggast någonsin.  Björn, har du inte några gamla par i garderoben till mig?:-)

Filas kollection under denna tid måste vara de absolut bäst genom tiderna.  Kommer ihåg att mina föräldrar köpte en Fila outfit bestående av t-shirt med krage samt shorts.  Färgen var den klassiska beige.  Väldigt tight men ursnygg.  Den hade jag bara på mig vid högtidliga tillfällen.  Typ någon viktig final.  De var alldeles för fina för att ha på träning.  Tycker Fila borde satsa på en klassisk kollektion igen.  Vem kan inte gilla dessa?

Kom igen Percy!

February 16, 2015 by admin  
Filed under Allmänt

Tennislegenden Percy Rosberg råkade ut för en tråkig händelse i fredags vid en träningstimme med KJ.  Han ramlade ihop på banan och fick föras bort med ambulans.  Sensaste status är att han mår bra och att problemet var hjärtrelaterat.  Kom igen nu Percy, du är ju bara 83 och har många år kvar:-)

Tydligen så tvingade KJ Percy att springa hörn hörn med mjölksyra i fem minuter innan kollapsen.  Ok, inte sant.  Vad som däremot är sant är att Percy kan fixa små underverk.  För några år sedan tränade jag och KJ rätt mycket.  Körde alltid tvåtimmarspass på KLTK.  Jobbigt!

När jag fick läge tryckte jag ut KJ på backhandsidan där det alltid kom en lobb tillbaka.  Han är ju som bekant nästan allergisk mot topspin på backhand.  Men denna dag var det annorlunda.  Jag kom fram på en grym backhand cross och KJ var utstretchad på backhandsidan.  Tillbaka kom en stenhård toppad passering.  Hoppsan, måste ha varit en tillfällighet.  Förutom att det hände om och om igen.  Bollar som alltid kom tillbaka som lobbar swishade nu förbi välplacerade och med topspin.

Efter ett set kunde KJ inte hålla sig längre.  När vi kom in i sidbytet efter ett par backhandpasseringar hade KJ ett stort smile och sa stolt: “Jag har tränat backhand mer Percy de senaste veckorna!”. Jävlar vilken skillnad!  Numera skriker vi alltid “Percy!” när Kj slår en bra backhand.

Man kanske skulle anlita Percy?  Kanske kunde han fixa min forehand, service, smash och i stort sett allt utom min backhand.

Kämpa Percy!

Födelsedagspresent

February 15, 2015 by admin  
Filed under Allmänt

Ted fyllde 40 häromdagen.  Min present till honom var att spela tennis, och låta honom vinna:-)  Ok, inte riktigt sant.  Självklart måste man spela tennis på födelsedagen men festarhelgen i Göteborg med polarna bräcker nog forehandcross med Ironman.  Det var en intressant träning och kanske en ännu intressantare match vi spelade mot varandra i serien på lördagen.

Två saker blev jag påminnd om.  Det första är att man kan nästan alltid ha en bra träning oavsett omständigheterna.  Det gäller bara att ha viljan.  Det andra är att det är fruktansvärt svårt att spela match mot en motståndare som man vet är skadad.

Jag kan inte komma ihåg sista gången jag hade en dålig träning. När jag står på banan visar jag respekt mot min träningspartner och ser till att det blir en bra timme.  Ted har skadat vänster armbåge och kan inte slå backhand med två händer.  Att köra slice fungerar men det blir inte alls lika bra.  Vad gör man då på träning för att det ska bli bra?

Man kör lite drills och sedan lirar man några gem.  Eftersom mitt spel bygger mycket på strategi så försöker jag alltid hitta motståndarens svaga sida.  För att få bra träning gjorde jag istället så att jag slog varenda boll på Teds bästa sida, forehand.  Och då blev det jävligt svårt.  All fibrer i kroppen säger att man ska slå på backhand men bollen ska istället gå till forehand.  Ett riktigt självmord.  Svårt men mycket nyttigt.  Bra träning! Något jag ska använda mer på träning.

På lördagen spelade vi match mot varandra i serien.  Jag visste att han bara kunde köra slice.  Vad gör man?  Lirar på forehand och kanske förlorar?  Eller försöker man spela som vanligt?  Man ska självklart försöka att spela sitt eget spel och ignorera resten.  Men det är riktigt svårt.  Man vill inte vara taskig.  Det är svårt att hålla skärpan uppe och det blir lätt att man får gummiarm.  Det gick bra men för mig var det en svår match.

Påminner mig om fuskaren Djokovic som ständigt fejkar skador.  Senast i finalen av Australian Open.  Jag har varit alldeles för irriterad på idioten för att skriva någonting men det kommer.  Jag noterar att man kallar honom för “Champion” efter att ha vunnit.  Vilket skämt.   Fuskare av sällan skådat slag och då har vi inte ens tagit med att han påstås och antas vara den mest dopade spelaren någonsin.  Tillsammans med vår kära spanjor förstås.

Matchboll, smashläge och motståndaren har ramlat

February 4, 2015 by admin  
Filed under Allmänt


Spelsinne och taktik är som ni vet extremt viktigt i tennis och andra sporter. Synd att man idag fokuserar mindre än någonsin på detta.  I söndags var det Super Bowl och då fick vi nöjet att se ett sportevenemang där det verkligen var spänning.  Efter kamp under en hel säsong så är den sista minuten helt avgörande.  Seahawks valde den absolut sämsta strategin som var möjlig.  Deras beslut går faktiskt till historien som det absolut dummaste beslut en tränare någonsin har gjort i en Super Bowl.  Se video ovan.   Det tråkiga händer vid 25 sekunder.  Deras beslut fick mig att tänka på Wawrinka under slutspelet i Masters 2014.

Seahawks är en meter från att vinna Super Bowl och ska bara springa in med bollen.  Man har tre försök att göra detta.  Då kastar man i stället.  Tänk dig att du är i Wimbledonfinal och ni kör no-ad scoring.  Det är matchboll. Din motståndare har efter en lång boll lyckats få up en dålig lobb 2 meter från nätet i perfekt smashhöjd.  Din motståndare har även ramlat och ligger i ett hörn.  Istället för att lugnt smasha in bollen låter du den studsa och försöker sedan slå en stopptromb.  Som förstås misslyckas.  Det var vad Seahawks gjorde.

När Wawrinka hade fyra matchbollar mot Federer i Masters så valde han att serva och gå på nät.  Till och med på andraserven.  På tre matchbollar i rad.  Se video nedan.  Jag kan tänka mig att snacket med coach Norman efter matchen var intressant.   Wawrinkas taktik på matchbollarna var inte i närheten av lika korkat som Seahawks men ändå mycket märklig och dålig taktik.

Next Page »